Been there done that

Jag känner mig lite off, lite nere, lite bleh. Jag vet till viss del varför vilket i det här fallet inte är till nån hjälp för inget kan ändra det. Om inte nån av er har en tidsmaskin?

Min dbt blev inställd idag, min sköterska är sjuk. Skönt. Det känns lite som om vi kört fast. Det är samma om och om igen. "Jag känner så här." "Nej det gör du inte, det märks när du pratar." "Men borde inte jag veta bäst om vad jag känner?" "Jag tror att du tror att du känner så men det gör du inte, du är bara så osäker på dina egna känslor och ditt självförtroende säger åt dig att du har fel." "Jaha, vad gör vi åt det då?" "Du måste tänka tvärt om."

Jag tänker tvärt om hela tiden. Varje tanke eller känsla som kommer följs snabbt av att jag säger åt mig själv att så är det inte, det är inte sanningen, mina känslor ljuger. För ja, känslor kan ljuga. Och om det vore så enkelt, att man bara tänker tvärt om och så är det bra sen, borde det då inte ha hjälpt vid det här laget? Vad vi än pratar om så får jag rådet att tänk tvärt om, tänk positiva tankar. Jag är ingen gnällig människa (bara lite ibland, i perioder, som nu) utan jag försöker verkligen att hitta det positiva i allt. Men tankarna och känslorna är inte synkade så det enda som händer är att jag blir utmattad av att konstant övertyga mig om att det inte är så som jag tror, tycker, känner.

Och när mina känslor inte ljuger, när de är sanna, så får jag rådet att vända på det. Är det något som ska ske som stressar upp mig, även positiva saker, får jag rådet att tänka att det är värt det. Som nu med omtapetseringen. Hall, kök, vardagsrum och stora sovrummet. Fattar ni vad jag kommer att få flytta runt på saker, packa ner i kartonger och ha mig? Det stressar upp mig till tusen, även om det bara är för en kort, kort tid. För er är det en skitsak, för någon med kroniskt stressyndrom är det ingen skitsak. Min sköterskas råd var bara "tänk att det är värt det". Ja men det vet jag väl att det är, annars hade jag ju inte begärt att få omtapetserat. Men hur hanterar jag den där konstanta stressen som gör mig så slut? Jag kan inte bara tänka att det är värt det, stressen försvinner inte för det. "Då får du fortsätta att tänka att det är värt det." Jaha, tack. Är det så enkelt alltså? Konstigt då att det inte funkat de senaste 30 åren.

Ja, idag är jag gnällig. Eller inte gnällig egentligen. Mer lite less, lite trött, lite off. Lite förvirrad, eller lika förvirrad som vanligt, lite vilsen. Så jag häller upp en mugg kaffe till och väntar på att tiden ska passera, att det ska gå över.




Follow on Bloglovin

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar
Dag #19 av #100

10 kommentarer:

  1. Gnäll på du bara! Alla har vi våra olika strider i livet som vi ska ta oss igenom! Och även om det är en klyscha så kommer det vara värt det och du kommer klara det. Du får planera nog hur du ska möblera om under tiden det renoveras, hur du ska göra efteråt. Skriv listor för att sortera lite i kaoset!

    Och du, tack för hjälpen! CV nummer 1 är ivägskickad!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för pepp och att du lyssnar när jag behöver gnälla av mig.

      Radera
  2. Åh förstår ditt gnäll!
    Går även jag i dbt och även om jag tycker det hjälper mycket så finns det oxå perioder då jag bara vill lägga ner det helt för att det känns helt meningslöst!

    SvaraRadera
  3. har ingen diagnos (vad jag vet, iaf : ) men blir också sååå stressad inför renovering, målning och möbelbyte osv, ush, samma sak vaaaaaarje gång, vet inte varför, rädd att de ska gå fel, bli jobbigt, uppstå krångel osv, men det är nog lite med för att man redan har fullt upp varje dag med att hinna allt, och en sån här stor sak finns liksom inte med i schemat naturligt, o då blir det lite kaos, även om man vet hur skönt det är efter så hjälper det ju inte just innan och under, men försök hålla ut o ta lite i taget och tänk att det är ok att bli stressad, en naturlig reaktion för många, o ta det i din takt och har du en dålig dag/vecka, be om att få skjuta upp det då, eller lämna hemmet så du slipper se det under tiden iaf om det är nån annan som gör det, be att få sällskap av nån vän om det behövs osv, o sen när det är klart, bär tillbaka allt i din takt, ta det i baby steg, lite i taget, eller allt på en gång, om det känns bättre, skriv en lapp på dörren och eller ring släkten o säg att besök får vänta just nu så du får dona klart i fred! hehe o tänk så skönt sen när sommaren kommer, att ha det klart, slippa kånka möbler i 30 grader iaf,alltid en liten tröst kanske : ) lycka till, Med vänlig hälsning anna

    SvaraRadera
  4. jaa som ovanför skrev, försök gör ett schema, ring målaren o fråga ALLT du undrar, tider, mål, planering osv, ingen fråga för dum, o gör en lista dag för dag,vad du och målaren kan och ska göra, och kanske om nån kan hjälpa dig, barnen eller familj/vänner, se det som ett projekt med delmål och ge dig själv en belöning varje gång du bockat av nåt jobbigt, köp ett nytt ljus, ny glass, se en favvofilm, eller liknande : ) tänk att det kunde varit värre, och tänk hur mycket annat du klarat av innan, det är oftast så att man målar upp en bild om hur jobbigt det kommer bli, och efteråt märker man att det var ju inget att oroa sig över, det gick ju som en dans, och för varje sak man klarar av, brukar iaf jag tänka, åååå sluta nu anna, klarade jag "det där" så klarar jag skjutton detta, jag klarar allt!! o tänk hur du får pusta ut efterråt, se framför dig hur fint det är, hur mkt energi du kommer få av att sluta störa dig på tapeterna/färgerna, och tänk på att du kommer va slut ett par dagar efter, men HUR mycket ny energi du sedan kommer få när det är klart, då du kan släppa det helt o fokusera på nåt annat : ) Med vänlig hälsning anna

    SvaraRadera
  5. ps, o när det är helt klart, luta dig tillbaka, känn dig stolt, köp en av de nya benojerrysarna. ett nytt yankee Candle eller en ny tassimosort, : ) det är du verkligen värd! ensamstående o enastående, tycker jag du är! en förebild! Med vänlig hälsning anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack för alla dina snälla ord, de har hjälpt många gånger. Jag försöker redan nu styra undan alla katastroftankar varje gång de kommer med hur fint det kommer att bli efter, hur mycket jag kommer att trivas osv osv.

      Radera
  6. : ) varsågod. bara glad om något av allt mitt svammel uppskattas : )
    tack själv, Med vänlig hälsning anna

    SvaraRadera


Din kommentar har självklart med inlägget att göra. Om inte så maila istället.
Din ip-adress sparas och kan givetvis spåras.
Anonyma kommentarer publiceras inte.