Breaking point

Idag blev det ett lite tidigare uppvaknande än vad som var tänkt, Leo kom in en halvtimma innan alarmet skulle ringa. Han somnade om på en gång men inte jag och när alarmet väl ringde flög han upp och sen skrattade han och sa att det alarmet vaknar man minsann av.

Idag är det tandläkaren som gäller så får vi se om han kan få ordning på käken. Men trots att jag mellan varven har så ont att hela kroppen skakar och svetten rinner måste jag nästan sitta på händerna för att inte ringa och avboka tiden. Det finns inget som skrämmer mig mer än tandläkaren, trots att jag har världens bästa och har gått hos honom sen jag var i Majas ålder.

Innan tandläkaren ska jag hinna med en dusch, middagsdisken ifrån igår som jag inte kunde ta för att jag hade för ont i käken, tvätten vill ha min uppmärksamhet och sen har man allt det där vardagliga också. Som tur är så behöver jag inte åka hemifrån förens vid klockan ett. Ska göra ett snabbt stopp halvvägs för ett besök på apoteket och sen nästa buss därifrån till tandläkaren. Gud vad jag önskar att jag hade lugnande hemma nu.