Äntligen får huvudet vila

Mötet idag med handläggaren gick bara fint. Vi kom överens om att så länge det finns en vårdplanering är det vad som ska vara min sysselsättning. Den planeringen kan ta slut när jag är färdig med min DBT eller så fortsätter den med andra aktiviteter som öppenvården har.

Sammordnaren ifrån FK var med eftersom hon har större kunskap om mina diagnoser och hon höll helt med. Deras läkare rekommenderar alltid folk med mina diagnoser att enbart följa vårdplaneringen om det finns en sån.

När mötet var över åkte jag hem. Direkt. Utan att komma ihåg att jag skulle in på Hemköp. Som tur var ska jag ju ner på stan i morgon också eftersom det är grupp så jag får ta det då istället.

Eftermiddagen gick åt till bloggdesign (yup, jag är skitbra) och kaffedrickande. Maja placerade sig inne på sitt rum med en bok och Leo gick in till sig. Ingen ville hålla mig sällskap buhu.

Skämt å sido, jag älskar att se dem utvecklas även om jag skulle vilja se att de var små för alltid. Att se dem bli äldre, att deras personligheter utvecklas, se dem bli mer självständiga. Och med tanke på huvudvärken jag hade idag var jag glad över att de idag inte ville umgås med sin mamma.

Den relativa tystnaden var det enda som hindrade mitt huvud ifrån att explodera. Så när det var dags för middag insåg jag två saker. 1 jag skulle aldrig fixa att stå vid spisen en timma och 2 jag skulle inte kunna äta. Så det fick bli att steka upp pytt till trollen, Maja var överlycklig.

När klockan var halv åtta var det dags för Leo att lägga sig och när klockan var tio i åtta och Maja kröp ner under täcket var jag snabb som f*n ut i köket för att först värma vetekudden i micron och sen min pyjamas. Tyvärr var pyjamasen inne i två minuter istället för en så brännhålen gjorde att den fick gå till de sälla jaktmarkerna. Plastknappar smälter snabbare än man tror.