Nu går det nedåt ett tag

Orken och lusten börjar att ta slut igen känner jag. Drama runt omkring, tidiga mornar, lite egentid att återhämta sig på. Jag är grinig och sur och tålamodet är inte vad det borde vara. Stressar hela tiden och varje gång kommer ångesten som ett brev på posten. Jag är inte den mamma jag vill vara just nu.

Det kokar och bubblar på insidan och jag trycker undan det. Har inte tid att känna efter, vill inte veta hur jag egentligen mår. Utrymmet att må dåligt finns inte, så den där gnagande känslan låtsas jag inte om.

Gör det som behövs hemma, men inte mer än så. Tvättkorgarna svämmar över mer än någonsin, men tvättar inte förens det är absolut nödvändigt. Borde skura toaletten men kör punktmarkering och tar lite Ajax och en tvättlapp och drar runt handfatet. Borde börja baka till min födelsedag som bara när några veckor bort, men hittar inte orken, tiden, lusten.

Det är bara att rida ut den här perioden också. Det blir bättre, sen. Tills dess är det bara att kleta smink på ansiktet, klistra på ett falskt leende och låtsas som om allt är precis som det ska.