Att känna sig sjukt bra

Jag var så sjukt stolt över mig själv igår när jag var färdig hos tandläkaren att det nästan var så att jag gjorde hoppeskuttesteg hela vägen till affären. Jag bröt inte ihop, jag grät inte och vi behövde bara pausa två gånger. För mig är det ett otroligt framsteg.

Tyvärr har vi bara det värsta kvar nu; dra ut visdomständerna. Det är något som ger mig sjuk ångest. Men först ska jag få det godkänt också, annars får jag vackert ta icke existerande pengar ur min egen ficka. Ena tanden fixade han provisoriskt igår, helt gratis, eftersom jag som sagt inte har det godkänt än. Inte ens provisoriska lagningar.

Nån träning blev det inte, men istället tog jag en powerwalk därifrån till affären, det är någon kilometer, så bättre än inget. Träningen orkade jag inte när jag kom hem, jag var för trött av allt adrenalinpåslag hos tandläkaren.

Idag kommer Sara över, och vi ska fortsätta med vårat projekt. Vi måste ju göra om början eftersom vi klantade till det haha. Så typiskt oss. Eftersom det kommer att ta hela förmiddagen så blir det inte så mycket annat som hinns med. Onsdagar är min "lediga" dag då hela dagen går åt till Saras och mitt projekt. Då får hemmet och allt annat vara och så har jag bara kul. Det enda måstet idag är att tvätta hallmattan som fått äran att bli nerspydd med en hårboll av Roxy.