Känslan av att gå till sin egen avrättning

Vaknar upp, kollar mobilen för att se vad klockan är och ska resa mig ur sängen. Och det känns som om nån hugger knivar i magen på mig; god morgon träningsvärk. Jag antar att träningspasset igår gav resultat, trots att det var så kort. Men det var intensivt så det gav nog mer än det kändes som igår.

Strax ska jag försöka få tag på min handläggare, jag lyckades inte igår. Hela telefontiden tutade det upptaget så det får bli ett nytt försök idag. Håll tummarna för det är rätt viktigt att jag får tag på henne.

Sen blir det till att göra sig i ordning för att åka iväg och bli avrättad. Eller ja, det känns som det. Det är dags för tandläkaren. Jag hatar tandläkaren. Inte så där som folk brukar göra, utan jag är verkligen livrädd, trots att jag har den bästa tandläkaren i världen och har haft samma sen jag var liten. Han har bara de mest rädda som patienter. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har fått en panikattack så fort jag satt mig i väntrummet, eller hur många gånger jag börjat gråta bara att av sätta mig i stolen.

Och det blir ju inte bättre den här gången av att förra tanden fick delas upp i två omgångar, för att det gjorde så ont att jag inte klarade av det på en gång. Och jag var så upprörd förra gången att jag inte minns om vi blev klara med den tanden eller inte. Så extra livrädd för att vi ska fortsätta med den idag. Och eftersom de två sista gångerna var mer tortyr än vanligt är jag extra livrädd överlag. Igår kväll hade jag sån ångest att jag fick frossa.

Efter det blir det en tur till affären för att köpa hem mjölk och ägg och så hem och fixa och dona. Gissar på att jag kommer att behöva en dusch, det brukar behövas efter tandläkaren. Jag kanske borde köra ett träningspass till innan duschen. Ja, så får det nog bli om jag inte är allt för upprörd.

Sen är det dags att åka iväg igen, den här gången för att kvittera ut en tagg till porten åt Maja. Snart slutar hon ju fritids för gott, och då är det enklare att hon kan komma in själv, utan att behöva ringa på porttelefonen varje gång. Redan nu skulle det vara enklare för alla inblandade. Det känns inget bra att sitta på ett viktigt möte och behöva svara i mobilen varje gång det ringer (porttelefonen är kopplad till mobilen) för att det kan vara Maja som ringer på porttelefonen och vill komma in.