Det finns ju en anledning till att min hårboll kallas för Tjockkatten här på bloggen, han är inte den smalaste katten i världen. 8 kg ungefär väger han, och skulle han behöva en operation så finns det en risk att han inte vaknar upp ifrån narkosen.
Så han går på diet vilket har funkat hyfsat. Men det är ett litet problem vi inte har varit överens om. Nån timma innan det är dags att fylla på hans matskål så har den varit tom och han går omkring och ylar och tycker synd om sig själv och vill att jag ska fylla på den.
Han har fått yla bäst han vill, han får mat sju på morgonen och sju på kvällen. Så vi har väl inte varit de bästa vänner mellan varven.
Men nu har han kommit på hur han ska få mig att fylla på maten när han vill. Han går och ylar ett tag som vanligt och jag struntar i honom som vanligt. Men då sätter han sig och kisssar nånstans. Förra veckan var det Leos Hello Kitty-väska och soffan, i morse i mitt sovrum och nu vid middagen ute på balkongen.
Så grattis tjockis, du vann. Jag har inte längre lust att krypa på alla fyra i lägenheten och leta kiss så dina matskålar kommer aldrig vara tomma igen. Men du kan glömma kattmyntan på lördag.
