LP - No More Sorrow

Haha jag måste vara drottningen av att ta ut allt hemskt i förskott. Hela dagen igår gick jag omkring och hade ångest över tatueringen. En del av den skulle ju gå ut över bröstbenet. Ben plus nål går inte ihop har jag lärt mig efter en ryggmärgsprovtagning och en felaktigt lagd ryggmärgsbedövning.

Mamma hämtade upp Maja lagom tills det var dags att ge sig iväg så jag gick upp och fixade i ordning väskan och gick till bussen. Jag var framme snabbare än jag hade lust med och Alex gick för att rita upp tatueringen. Då kom paniken, då var det på riktigt. Och inte en skymt av Kalle (trots att det faktiskt var en kvart kvar och han hade gott om tid på sig att komma), ingen saliv i munnen och den värsta handsvetten nånsin. Efter mycket om och men dök Kalle upp, och strax därefter var det dags.

In i rummet, rengöra området där tatueringen skulle sitta och sen lägga sig ner. Den känslan jag hade i kroppen då var nog nästan som de som lägger sig på britsen för att avrättas känner. Sen började maskinen att surra, något av de värsta ljuden jag vet. Sen körde han igång. Och det gjorde inte ont, inte det minsta. När han var över bröstbenet var det lite smått obehagligt, men det gjorde inte ont. Jag hade utan problem kunnat gjort den lite större.

40 minuter senare var det klart och jag är så sjukt nöjd. Däremot ser bokstaven E konstig ut på bild så det ser ut som det står "moro" istället för "more", men det syns klart och tydligt på riktigt att det är ett E. Tror att det är det snirkliga typsnittet i kombination med i vilken vinkel bilden togs.

Kalle var snäll nog att köra mig till affären efter så att jag fick handlat lite. Passade även på att hämta ut min bloggvinst som kommit, en Soda Stream som jag vann hos Linda. Sen var det hem för att placera mig i soffan med mina serier och stanna där tills det var dags för sängen innan midnatt.

Idag blir det en toppendag! Eftersom Maja sover hos mormor ska jag, Kalle, lillebror och T ut och äta och sen tillbringa resten av kvällen med att lyssna på metall. Det kan ju inte bli bättre än så! Jag kom på idén med att gå ut och fira min födelsedag och Kalle byggde på den idén med att gå ut och äta nåt innan.

En stund innan det ska jag och lillebror hem till pappa. Han bor ju i närheten och föreslog att vi kunde komma förbi innan vi skulle ut. Efter det möter vi upp Kalle och ger oss iväg för att äta på Papas Tapas ihop med T och sen ner i källarlokal och hårdrock. En toppenkväll som sagt!