Stolt mamma

Jag måste erkänna att det var med lite smånervösa steg jag gick bort till skolan för Leos utvecklingssamtal. Bara för att det har gått bra, enligt honom, betyder det ju faktiskt inte att det har gått som det ska. Nog för att jag vet att han är smart, men jag vet också att han tycker det är jobbigt med nya situationer och att det kan ta lite tid för honom att komma till rätta och trivas.

Men jag hade absolut ingenting att vara orolig över. Det har inte bara gått bra, det har gått över förväntan. Han kan redan allt som är målet både med första och andra klass, och kommer därför att en gång i veckan få extratid med specialläraren för att kunna fortsätta att utmanas på sin nivå. När de gjorde diagnostiska tester för att se vilken nivå barnen ligger på var han så snabb på det som skulle göras att de inte hann ta tid på honom.

Så medan de andra barnen lär sig alfabetets alla bokstäver ska Leo få lära sig att skriva berättelser uppdelat i början, mitten och slut, och även att kunna återberätta det han skrivit. I matten så ska barnen lära sig att räkna till tio, vilket Leo lärde sig för många år sen, jag tror att han var runt tre år. Så han ska få lära sig huvudräkning upp till femtio.

Sen skulle vi ha en ny utvärdering kring jul för att se hur det har gått, och om nivån behövs höjas ytterligare. Jag är så sjukt stolt över att han har fixat övergången så pass bra som han gjort, jag vet ju hur svårt det är för honom.

Jag avslutade det hela med att gå till tatueraren för prisförslag och tidsbokning. Den 18e Oktober är det dags, och Kalle är snäll och följer med för att hålla mig i handen, bokstavligen. Jag har ångest redan nu så jag hoppas att tiden går fort så jag får det överstökat.