Lördagsnöje

Blir väckt av att mobilen ringer och slänger ett öga på displayen. Skyddat nummer. Det kan ju vara porttelefonen och spontanbesök så jag svarar. Och ja, det är porttelefonen men inget spontanbesök utan nån unge som säger åt mig att trycka på femman, vilket öppnar porten. För det första, nej, du säger inte åt mig utan du frågar snällt. För det andra, jag känner inte dig och släpper därför inte in dig. Vilket jag också förklarade, att jag inte öppnar porten åt folk jag inte känner och så spelar det ingen roll om det är barn eller vuxen. Sen lägger jag på. Och så ringer det igen och jag trycker bort, ringer igen och jag trycker bort och så där höll skitungen på tills det ändå var omöjlig för mig att somna om, så det var bara att kliva upp och knäppa igång kaffebryggaren.

Idag blir det till att fortsätta att flytta runt möbler. Det som ska bli mest spännande är att flytta bokhyllan ifrån vardagsrummet in till Maja. Den bokhyllan har nämligen stått på samma plats sen vi flyttade in hit när jag var gravid med Leo. Jag vill inte ens tänka på hur det ser ut bakom. Och ja, den här gången har jag kommit ihåg att ta förebilder. Eller ja i stort sett, jag kom på det när jag flyttat bort allt i möblerna så möblerna är tomma. Men ni får ju en liten uppfattning i alla fall.

Det är inte bara hos människorna i det här hemmet som bokhyllor är populära