I tidningen mama

Jag avbokade min DBT idag. Jag fixade det helt enkelt inte och vet hur det blir om jag pressar mig ändå. Då blir jag för trött, mentalt. Jag blir alltid trött i huvudet men idag kände jag att det skulle bli för mycket för att kunna fungera resten av eftermiddagen om jag gick dit. Så istället blev det bussen ner för att handla på Hemköp innan alla bra erbjudanden jag behöver till när jag ska baka tar slut.

Och när jag ska till kassan så faller blicken på väggen med tidningar och ser att det här numret av en av tidningarna är ju jag med i. Det är ett längre reportage om mammor med diagnoser. Om hur vi får vardagen att funka, om fördomar och om livet med en diagnos. Så ge er ut nu och köp tidningen Mama och läs. (Sen surfar ni tillbaka till det här inlägget och berättar vad sjukt snygg jag var på bilden.) Ok, deal?




Follow on Bloglovin

10 kommentarer:

  1. Meeeen...**Grattis** & va fin du är :)

    SvaraRadera
  2. eller...Fööörlåt Ni är fina såklart/Kram

    SvaraRadera
  3. Köpte tidningen ig¨år. Brukar aldrig köpa den... Men nu när du och dina fina barn är med kändes det liksom självklart.

    Skall läsa den (artikeln ni är med i) på lunchen på jobbet.

    SvaraRadera
  4. Celine: Du får lämna en kommentar sen om vad du tyckte.

    SvaraRadera
  5. Vad kul att se er i tidningen!

    SvaraRadera
  6. Buhuuuu, den finns inte i Finland!
    Och jag som hade velat ha den!

    SvaraRadera
  7. Uh vad jag känner mig långt efter, jag hittade artikeln på nätet just idag av en slump. Eller var det ödet?
    Jag tycker det är en jättebra artikel/intervju. Jag fick direkt "aha"-känslan efter jag läste den. Jag känner så med dig. Just nu är jag tyvärr i en svacka i livet igen och tyvärr så påverkar det skolan och förhållanden likaså. Jag drar mig tillbaka och vågar/orkar inte umgås med folk och jag har tappat stinget för allt. Ack och för inte så längesen verkade livet så bra?
    Jag vill absolut inte låta detta påverka mitt arbete i skolan så efter många års av besvikelse på sjukvården har jag vågat mig på att kontakta dem igen. Något måste ju göras. Tyvärr måste jag vänta i ca 2 veckor tills jag får prata med någon. Jag som mår dåligt nu...:( Jag försöker hålla masken i skolan och jag är dödstrött när jag kommer hem, det tar sån energi. Tyvärr så känns det fortfarande tabu med psykisk ohälsa. Jag får dra vita lögner hela tiden om att jag har ont i magen eller har migrän istället för sanningen.
    Jag hoppas på att synen på psykisk ohälsa blir bättre och mindre fördomsfull i framtiden.
    Och nu har jag en ny blogg att följa. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina snälla ord. Och vad bra att du bett om hjälp för att orka ta dig igenom en jobbig tid, det är ett tecken på äkta styrka. Ta hand om dig!

      Radera


Din kommentar har självklart med inlägget att göra. Om inte så maila istället.
Din ip-adress sparas och kan givetvis spåras.
Anonyma kommentarer publiceras inte.