När allt det här med trollens pappa hände så rasade allt. Det fanns inte ork att stå och fixa med grönsaker till maten, det var en utmaning bara att dagligen få till mat. Att röra på sig fanns inte, minsta lilla ledig tid sov jag. Jag existerade inte, det var bara trollen som gjorde. All tid och energi gick åt till att handskas med dem, deras sorg och smärta, deras mående, att se till att de hade vad de behövde. Och så återgick jag till en gammal, trogen vän: Tröstätandet.
Det har tagit lång tid att återhämta sig, men nu mår jag bra. Och inser hur jag har förstört mig själv. Min kropp mår inte bra, och inte jag heller. Nu har jag tagit tag i maten, och börjat med långa powerwalks så ofta det bara går. En våg äger jag inte, då jag vet att det kommer att trigga min ätstörning igen. Då är det dock svårt att se framstegen, för jag litar inte på vad jag ser i spegeln. Så jag har mätt mig, och ska göra så en gång i veckan. Idag var första gången, och jag blev förskräckt.
Bröst: 91,5 cm
Mage: 89 cm (över 88 innebär hälsorisker)
Rumpa: 96 cm
Höger lår: 54 cm
Vänster lår: 55 cm
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Din kommentar har självklart med inlägget att göra. Om inte så maila istället.
Din ip-adress sparas och kan givetvis spåras.
Anonyma kommentarer publiceras inte.