Nu är allt som det ska vara

Äntligen är mina troll hemma och lägenheten fylls med alla de ljud jag saknar när de är borta.

Vi gosade, läste i deras Strängnäsböcker och bara njöt. En timma senare kom deras pappa och hans tjej för veckans umgänge.

Maja blev ledsen och jag fick hålla i henne när umgänget tog slut. Det gör så otroligt ont i mig att se henne så. Jag satt på hennes sängkant en liten stund och pratade med henne tills hon slutade gråta och började skratta istället, inget barn ska behöva gråta sig till sömns.

Jag har krupit upp i soffan under filten med mina serier. I morgon ringer alarmet klockan sex igen, så det blir tidigt i säng.