Är det verkligen tisdag?

Jag är mycket tveksam till att det är tisdag måste jag säga. Ni som följt bloggen ett tag vet att det finns en anledning till att jag kallar den för "dagen som gud glömde", och för er som är nya läsare kan jag bara säga att klicka på tisdag bland taggarna så förstår ni varför jag kallar den för det.

För det första var jag några minuter tidig till min DBT, vilket jag tror aldrig har hänt. Det här var sista gången i orienteringsfasen så vi gick igenom hur individualterapin och gruppterapin går till och skrev kontrakt på behandling. Så nu är det två gånger i veckan i 1½-2 år.

Eftersom det var senare idag än vad vi brukar ha, så var vi klara vid samma tid som jag brukar äta lunch. Och min mage skrek. Så jag åt lunch på stan utan minsta dåligt samvete. Jag tänkte att jag är värd det för att jag måste stå ut en hel tisdag till. Förutom att jag fortfarande inte är säker på att det är tisdag.

Sen bussen hem och sätta igång. Jag var tvärsäker på att jag skulle vara totalt slut efter DBT och lunch, vilket brukar vara en livsfarlig kombo. Men inte då, energi fanns så det räckte och blev över. En timma tog det att bli klar med allt här hemma så det blev en mugg kaffe och lite pillande i Elements innan Maja kom hem.

Hon kom hem lagom tills det var dags att hämta Leo så vi kastade sopor på vägen och gick och hämtade lilla herr Tandlös. När vi kom hem blev det lässtund i soffan som det oftast blir på vardagar. Sen gick trollen och lekte och då passade jag på att sortera bilder på datorn.

Enda indikationen på att det är tisdag var efter maten. Vi åt pannkakor, och som alltid vill jag bara gråta när det är dags att diska och torka av. Hela diskbänken är full med bunkar, byttor, stekpannor och annat, det är sylt och glass över hela bordet och det ser ut som om man inte diskat på en månad.

Sen var det dags för den vanliga kvällsrutinen, och den tror jag att ni kan lika bra som jag vid det här laget.

Efter att Maja hade duschat pratade vi lite om min DBT, eftersom det nu betyder att de kommer att behöva vara längre på dagis och fritids på torsdagar. Så jag förklarade lite om hur Borderline fungerar, vilket vi även har pratat om förut. Jag svarade på de frågor hon hade och berättade även lite om behandlingen och hur den går till. Det är en utmaning att försöka att förklara sånt på en sjuårings nivå. Men hon verkade nöjd över svaren så jag tror att jag lyckades rätt bra.

Nu blir det soffa, filt och serier innan det är dags för sängen.