En släng av borderline

Ja, jag har inte riktigt varit mig själv på sista tiden, och jag vet precis varför. Min Borderline knackar på, men jag vill inte riktigt släppa in den. Jag vet precis också vad som utlöst den, och vet på ett ungefär hur länge det här skovet kan tänka sig att hålla i sig.

Det är inte någon jättedjup svacka jag är inne i, mer lite off. Men inte på det sättet som "vanliga" människor är off. Jag drar mig undan, så pass mycket att mamma idag ringde för att höra så att jag inte var arg. Vi som pratar nästan varje dag, och nu har jag inte hört av mig på en vecka. Jag är otroligt trött, och vilar middag i stort sett varje dag. Jag är lite svängig i känslorna och har lätt för att gråta. Jag gråter till serier jag inte brukar gråta till, idag grät jag en skvätt här på kvällen när jag insåg att jag inte har fler avsnitt av Gilmore Girls att titta på. Jag kan gråta av låtar som inte är speciellt sorgliga.

När trollen är vakna kan jag bita ihop, men det kräver all ansträngning som finns så att när kvällen kommer löper känslorna amok totalt. Så jag är lite frånvarande på bloggen för tillfället. Om inte annat för att ni skulle nog bli lite uttråkade av att jag listade upp allt som fått mig att fälla några tårar under dagen. Jag storgråter inte, jag snyftar lite, tårarna rinner i nån minut, och så går det över igen. Men jag är glad att det inte är värre än så. Det här är som en förkylning, om man jämför med de skov jag har haft som har varit som influensa.