I eftermiddags gick trollen ut och lekte efter lördagsgodiset och var ute ett bra tag.
Strax innan jag skulle börja med maten kom Leo in och sa att han var trött. Tio minuter senare hade han ont i huvudet och händerna så jag frågade om han blivit kall ute. Men det hade han inte sa han.
En timma senare låg han nerbäddad under filten i soffan med hög feber och väntade på att Alvedonen skulle börja verka, och bredvid honom satt Maja och såg hängig ut och snorade konstant, men ingen feber än så länge.
Maja tog en evighet på sig att få i sig en hamburgare. Sen ville hon inte ha mer trots att hon alltid äter minst två. Leo åt inte ens en halv innan han sa tack för maten.
Och ingen av dem protesterade när jag sa att de kanske borde gå och lägga sig efter Nickelodeon istället för att vara uppe och titta på Scooby Doo.
Och det är vid såna här tillfällen man märker att man är helt ensamstående. För i morgon MÅSTE jag handla mjölk men kan inte dra med Leo till affären när han har feber och ont i hela kroppen.
Så jag fick pussla lite med mamma så att hon kan kolla trollen medan jag skyndar iväg för att köpa mjölk.
Och jag antar att jag kommer att få boka om infomötet om DBT på måndag, för jag tvivlar på att Leo är frisk då. Och det var verkligen ett möte jag inte ville missa.











9 kommentarer:
Din kommentar har självklart med inlägget att göra. Om inte så maila istället.
Din ip-adress sparas och kan givetvis spåras.
Anonyma kommentarer publiceras inte.