Att gnälla lite, och öppet brev till mina stalkers

Det lönar sig att gnälla ur spy ur sig lite. Jag fick nämligen allting gjort. Tredje maskinen tvätt är snart klar, toaletten är skurad och snart är det dags för lunch och lite välförtjänat vila.

Jag har upptäckt att jag har flera stalkers, som följer varje ord jag skriver. Jag är smickrad. Att jag är så viktig för er att ni måste ha full koll på allt jag gör. Snoka upp allt jag skriver och vrida och vända på det tills det passar er. Det är kul att ni tror att ni är så viktiga för mig, att det jag skriver handlar om er.

Jag får hela tiden rapporter om att den eller den har tagit åt sig av det jag skrivit och skrivit något tillbaka på sin blogg eller gjort sin röst hörd på fb. Det rör mig inte i ryggen. För vet ni, alla ni som måste hålla koll på allt som händer i mitt liv, ni är inte så viktiga för mig som jag tydligen är för er. Jag läser inte ett ord av det ni skriver, eller håller koll på något sätt. Och jag kan garantera att det jag skriver inte handlar om er, ni har nämligen ingen plats i mitt liv och inte på min blogg eller min twitter.

Men fortsätt ni att smickra er själva med att tro att det handlar om er. Fortsätt att läsa det jag skriver, jag har inget att dölja. Men det är skrattretande att ni tror att ni faktiskt ska få reda på något smaskigt genom att läsa här. Tror ni verkligen att jag skulle skriva ut några hemligheter som ni absolut inte skulle få reda på? Nej, sånt diskuterar jag privat, med mina vänner och min familj.

Har en sak gemensamt med kändisarna, har alldeles egna stalkers