Jag undrade inte om det kommer att bli något, utan bara vad han trodde. Och vet han inte ens det, så vet jag inte om jag vill investera mer tid i det här.
Jag tycker jättemycket om honom, så därför tror och hoppas jag ju självklart att det ska bli något.Och om han inte tror nånting så kan han ju inte tycka om mig så mycket som han säger att han gör.
Jag är inte en sån som springer runt och kysser och hånglar med allt och alla utan att mena något med det. Så vill han träffas igen så kan han glömma att det blir så mycket som att hålla handen tills han kommit fram till något.
Är det jag som är konstig här som tycker så?












2 kommentarer:
Din kommentar har självklart med inlägget att göra. Om inte så maila istället.
Din ip-adress sparas och kan givetvis spåras.
Anonyma kommentarer publiceras inte.