Lördagsnöje

Blir väckt av att mobilen ringer och slänger ett öga på displayen. Skyddat nummer. Det kan ju vara porttelefonen och spontanbesök så jag svarar. Och ja, det är porttelefonen men inget spontanbesök utan nån unge som säger åt mig att trycka på femman, vilket öppnar porten. För det första, nej, du säger inte åt mig utan du frågar snällt. För det andra, jag känner inte dig och släpper därför inte in dig. Vilket jag också förklarade, att jag inte öppnar porten åt folk jag inte känner och så spelar det ingen roll om det är barn eller vuxen. Sen lägger jag på. Och så ringer det igen och jag trycker bort, ringer igen och jag trycker bort och så där höll skitungen på tills det ändå var omöjlig för mig att somna om, så det var bara att kliva upp och knäppa igång kaffebryggaren.

Idag blir det till att fortsätta att flytta runt möbler. Det som ska bli mest spännande är att flytta bokhyllan ifrån vardagsrummet in till Maja. Den bokhyllan har nämligen stått på samma plats sen vi flyttade in hit när jag var gravid med Leo. Jag vill inte ens tänka på hur det ser ut bakom. Och ja, den här gången har jag kommit ihåg att ta förebilder. Eller ja i stort sett, jag kom på det när jag flyttat bort allt i möblerna så möblerna är tomma. Men ni får ju en liten uppfattning i alla fall.

Det är inte bara hos människorna i det här hemmet som bokhyllor är populära

Hur korkad får man bli?

Dagen här startades med en mening jag hör allt för ofta. "Mamma, vet du vad C (trollens pappas sambo) säger? Att du och pappa har kommit överens om att vi får stanna där till tisdag." Eeeeh, vi har inte ens varit i närheten av att diskutera något sånt. Jag är så sjuuuuukt trött på hennes konstanta lögner. Och är hon så totalt efterbliven att hon inte fattar att trollen faktiskt har tillräckligt med IQ för att veta att hon ljuger? I vanliga fall brukar jag säga något i stil med att hon missuppfattat eller kanske hört fel. Men den här gången sa jag rakt ut att nej, pappa och jag har inte diskuterat något sånt utan det där har C hittat på helt själv.

Jag vet att du läser här, så ta till att du ska inte diskutera nånting med mina barn vad gäller hur de bor, hur umgänget är eller nånting annat. Det rör enbart mig och deras pappa, du är inte på något sätt inblandad i det. Ni är sambos, that's it. Du har inte på något sätt nån rätt att fatta något som helst beslut som rör barnen. Det enda som händer är att barnen tappar lusten att åka till er. Vilket var vad som hände i morse. Nu pratar båda två om att de kanske vill vara hemma i helgen. Så här har det varit i över ett år nu och jag börjar att ledsna rejält. Lögn på lögn på lögn på lögn och så slutar det med två ledsna barn. Jag är så sjuuuukt less på att ens höra hennes namn nämnas för jag vet att nämns hennes namn följs det av ännu en lögn hon hittat på.

Jag vet inte vad hon är ute efter. Försöker hon på fullaste allvar att vända trollen emot mig? Tror hon att det funkar är hon mer korkad än jag trodde var möjligt. Eller är hon så osäker på sig själv att hon försöker att trycka ner mig? Även i det fallet är hon mer korkad än jag trodde var möjligt. Ja, jag startar morgonen med att konstatera att oavsett vilken anledning hon har till sina lögner är hon mer korkad än jag trodde det var möjligt.

En Del Har Blivit Tappad På Huvudet Lite För Ofta

Den här helgen är jag sämre än vanligt med att blogga. Men å andra sidan har det inte hänt nåt speciellt, vilket det aldrig gör när jag är barnledig. Då är jag fullt nöjd med att göra ingenting. Eller ja, nöjd och nöjd. Det vore trevligt att nåt att roa sig på. Fast jag tror mer att det är på grund att jag inte tycker situationen där borta och då kan jag inte slappna av fullt ut som det är meningen att ska kunna göra. Nu oroar jag mig bara över hur de kommer att vara på måndag när jag får hem dem. De kommer nog stanna ett extra natt till.

Idag fick jag mig en pratstund med båda trollen. Fast de ringer alltid ifrån Ks telefon och har högtalaren på så att de ska höra allt som sägs. Jag, som vuxen kvinna ska inte få prata ostört med mina barn när de är hos sin pappa? The wicked stepmothers rätt att lyssna på samtal hon inte är inblandad i trumfar alltså högre än mina barns rätt att få prata ostört med mig.

Jag bara skakar på huvudet och vet varken ut eller in, om jag ska skratta eller gråta. Jag väljer att skratta, för jag vet slutet på den här historien.

Bra Lilith, bra

När det gäller min sömnmedicin så äter jag ju en sort i två veckor, byter till den andra i två veckor och så håller jag på så. Dels för att kroppen inte ska bli beroende, och för att inte bygga upp en tolerans så att jag hela tiden kan hålla mig till lägsta dosen.

Fredagar byter jag. I dag är det fredag. Jag har i två veckor ätit den som det tar några timmar för att fungera, så den tar jag ihop med den vanliga kvällsdosen. Den andra, som jag ska börja med idag för att äta i två veckor är snabbverkande, och den tar jag två av.

Så efter att jag varit inne och pussat trollen god natt gick jag ut i köket och tog fram kvällsdosen med medicin. In i soffan, startar mina serier och tar mina mediciner. See where this is going?

När jag tittar ner i handen för att se hur många tabletter det finns kvar ser jag ett p-piller, och en sömntablett. Och när jag ser den där tabletten så säger det "Ping!" i huvudet när jag inser att den där ska jag inte ta nu. Men det är ju bara en, var är den andra? I magen så klart. Men tur att det bara var en jag fick i mig, det somnar jag inte på. Gick och lade ut den andra på diskbänken och där får den ligga tills det är dags för mig att sova.

Jag kan ju säga att det var länge sen jag kände mig så här avslappnad.