Det mesta skulle jag vilja svara. För samtidigt som jag var riktigt "tjejig" var jag också en riktig tomboy. Spela fotboll, leka med He-Man, klättra i träd var bara några saker jag älskade att göra.
Min bästa vän hette Magnus och var typiskt pojkig (nu kommer genusmaffian och stryper mig för det ordvalet) vilket var himmelriket för mig. Han hade alla actionfigurer man kan tänka sig vilket är en förklaring till att vi lekte hemma hos honom väldigt ofta.
Det sitter i en hel del nu också. Färga håret och fixa naglar fine, men förutom det är jag nog inte så feminin av mig varken till beteende eller tänket. Det kan nog förklara varför jag alltid trivts bäst ihop med killar, jag känner mig mer hemma. Jag har ju självklart vänner av båda könen men rent generellt gillar jag bättre att umgås med killar. Vi tänker lika och jag förstår bättre hur de funkar.







Jag trivs också bättre med killar idag, så mycket lättsammare, och mindre skitsnack!
SvaraRadera