Goda nyheter och ledsen Maja

I vanliga fall brukar jag vara väldigt bra på att undvika att prata om jobbigheter i DBTn, men idag var min sköterska snabbare än jag och vips satt vi och pratade om en av de jobbigaste perioderna i mitt liv. Eftersom man knappast hinner med det under en enda gång kommer vi säkert prata om det nästa gång. Bleh! Jag har aldrig gillat att prata om det förflutna, jag vill bara ha hjälp med att hantera mina känslor, för det är vad som styr mitt liv och alla mina reaktioner. Eller ja, det var. Nu är det mer och mer jag som styr mina känslor och reaktioner.

När vi var färdiga blev det paketjakt, det är ju bara nio dagar kvar till Leo fyller. Först in på Akademibokhandeln, fick ju en rabattcheck för nån vecka sen. Men eftersom de inte hade en enda älvbok fick det istället bli en bok till mig. Vidare in på BR, men hittar inte en enda Winx. Börjar att få lite panik men hon i kassan hittade några, och på den ena var det 60% rabatt. Sen fick det bli nån Pokémon och sen lite annat smått och gott. Jag avslutade det hela med en lunch på Burger King innan jag gick vidare till läkaren.

Hos läkaren gick det superbra. Så bra att han tyckte att det räcker med att vi i fortsättningen bara träffas en gång i halvåret i stället för var tredje månad. För mig är det ett otroligt stort framsteg, det har aldrig hänt under hela min kontakt med öppenvården. Han tyckte att jag varit stabil så pass länge i mitt mående att vi inte behöver träffas lika ofta så att vi hinner fånga upp mig innan jag faller.

Vidare till apoteket eftersom jag skulle hämta ut medicin för sex månader och sen avsluta det hela med veckohandlingen och sen hem. Jag var två minuter före Maja. Hon höll mig sällskap medan jag fixade och donade hemma och så hann jag med 20 minuter i soffan med en bok medan Maja drev mig till vansinne med ljudet ifrån sitt favoritspel på mobilen.

Efter att vi hämtat Leo blev det läsning i soffan och sen begav sig trollen ut med gatkritorna i högsta hugg. Jag blev lite förvånad när de inte ens var ute i en timma innan de kom in igen. Sa åt Maja att hon kunde hoppa in i duschen. När hon kommer ut i vardagsrummet ser jag att underläppen var lysande röd, vilket brukar betyda att hon är väldigt torr om läpparna. Hon tyckte däremot inte att hon behövde smörja in sig och när jag sa att hon var ju röd som blod om läppen svarar hon att det var inte blod för det hade hon redan kollat att det inte var. Jag hängde inte med alls, hur kunde hon redan ha kollat läppen om hon inte ens känt att hon var torr?

Då kommer det fram att hon slagit sig när de var ute och det var därför hon kom in igen. Men hon hade inte velat säga något för nu är hon ju nio år. Jag sträckte ut armarna och sa att självklart får man bli ledsen när man gör illa sig även när man är nio år och då kom tårarna. Vi satt länge i soffan, hon ihopkrupen i min famn. Till slut torkade hon tårarna och gick in i duschen.

Jag kan inte förstå var hon fått det ifrån att hon är för stor nu för att bli ledsen när hon gör illa sig. Här hemma får man alltid ha full tillgång till alla känslor vid alla tidpunkter, känslor är otroligt viktigt att man bekräftar.