Vi är inne på känslomodulen. Och ska tydligen arbeta med exakt det som jag även arbetar med i individualterapin; att tillåta sig att känna jobbiga och obekväma känslor. I mitt fall gäller det att vara ledsen. Ja, jag kan skriva att jag är ledsen, för jag vet att den känsla jag tryckt undan är ledsenhet. Men den är lik förbannat undantryckt och jag låter den inte komma fram. Bara i extrema fall. Jag gråter i stort sett aldrig, mamma är en av få som sett mig gråta. Varför? För att i hela mitt liv har det varit en överlevnadsinstinkt. För att jag låter ledsenheten ta över, ta för stor plats, den golvar mig. Så nu ska jag tillåta mig att vara ledsen och gråta, acceptera att det är så jag känner och sen kunna släppa det. Mmmm gissa vem som kommer att komma till gruppen nästa vecka med ett tomt papper?
När vi kom hem så duschade jag Leo och sen hoppade han självklart i sin jump suit. Strax efter det kom Kalle över och det blev en trevlig fikastund vid köksbordet. Jag är så lyckligt lottad som har såna underbara människor omkring mig. Vänner som ställer upp, tröstar, stöttar, hjälper. Även här på bloggen strömmar det in fina kommentarer. Mailikonen på fb fylls hela tiden med underbara meddelanden, och det samma gäller min inkorg på min vanliga mail. Jag önskar att jag kunde hitta orden för att berätta för alla er hur otroligt glad och tacksam jag är över att ni finns.
Maja har varit ledsen och haft ont i magen idag, det är pappafredag i morgon. Så när jag kom ut ifrån badrummet efter att jag hade duschat Leo så hade hon låst in sig på toaletten och bara grät och grät. Hon kom inte ut förens jag lovade henne att hon inte måste åka i morgon. Jag sa att hur hon ska göra är det varken pappa eller jag som ska bestämma, utan hon ska gå efter vad hon vill själv. Hon var fortfarande ledsen för att hon inte visste hur hon ville göra på lördagen och jag sa att det är två dagar kvar till lördag så det behöver hon faktiskt inte veta nu, hon behöver inte veta det förens om två dagar. Att det blir svårare att bestämma sig om man tänker på hur man ska göra för lång tid innan och då mår man bara dåligt i onödan. Hon ska känna efter hur hon känner det på lördag, och under tiden ska jag peppa henne så mycket jag bara kan att hon ska träffa pappa då, men inte så mycket att hon känner sig tvingad. Utan helt enkelt bara prata om det som hon själv har tyckt varit roligt med pappa.
Efter det blev hon gladare, och ännu gladare blev hon när Kalle kom. Så trots mycket tårar idag så var det en glad tjej som gick och lade sig. Hon frågade mig hur jag brukade göra om det kändes jobbigt eller hade jobbiga tankar som gjorde att jag inte kunde sova. Då sa jag att jag helt enkelt gör som när man ser något på tv man inte tyckte var bra, man byter kanal tills man hittar något man tycker är bra, och så gör jag även med tankar. Jag styr in hjärnan på trevliga tankar istället och när jag märker att jag ändå är på väg att tänka på tråkigheter så styr jag tillbaka hjärnan igen och igen så många gånger jag behöver för att jag ska kunna somna med glada tankar.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Din kommentar har självklart med inlägget att göra. Om inte så maila istället.
Din ip-adress sparas och kan givetvis spåras.
Anonyma kommentarer publiceras inte.