Vågar man hoppas på att det går framåt idag?

Förra veckan avslutades inte så bra, så jag hoppas på att den här veckan blir bättre. Trollen och jag är inte riktigt överens om vad en snart tioåring och en snart åttaåring bör göra hemma. Eller ja, överens och överens. De håller med och vi är egentligen överens, men ändå blir det inte så. Så jag har tillbringat dagen med att försöka att komma på ett bra sätt för att få det att funka.

Arbetsrehabiliteringen är inställd idag, så trollen slipper en lång dag på fritids. Själv hade jag nog gärna kommit iväg även om det betyder att vi är hemma sent. När det är för mycket i huvudet är det skönt att få åka iväg och tänka på annat i några timmar.

Det finns inte riktigt någon ork eller lust till att fixa hemma, är nog inte helt frisk än. Två nätter i rad har jag sovit nästan 12 timmar och känner mig ändå helt slut. Är som tur är feberfri så i morgon får det nog bli en powerwalk efter frukostkaffet. Jag låter kroppen avgöra hastigheten med vågar mig på en kvalificerad gissning om att det inte blir någon löpning i morgon.

Men nu är det idag så då borde jag väl kanske gå och starta tvättmaskinen och även passa på att skriva ut lite papper.

Dag #2 av #100