I morse ville han inte ha frukost. Nu talar vi om pojken som gärna kan sitta i en timma vid frukostbordet och som har aptit som en labrador. Så efter att syrran var ivägskickad till skolan satte jag mig på golvet med honom i knät (det har blivit vår grej att sitta så när vi ska prata om något) och då kröp det fram vad det var. Eftersom att jag vet att det är två stycken som snokar som fan här kan jag inte gå in närmare på vad det gäller, eftersom att jag lovade honom att det skulle stanna mellan oss och de två personerna är de sista i världen som behöver veta för då kommer Leo att få det jobbigt, men nu förstår jag helt och fullt hans beteende som varit hela veckan. Så vi ska ha en mamma- och Leo-dag idag i väntan på att Maja ska sluta skolan.
Eftersom det är fredag innebär det att jag har en veckas tvätt som vill ha min uppmärksamhet. Wheeee. Bäddas rent ska det göras, ta en omgång med dammsugaren och göra oss redo för helg och slappande.
Dag #13 av #100
Lillkillen bekymrad.. Känns så trist, barn i den åldern ska inte ha några problem. Hoppas du kan lätta han sinne lite <3
SvaraRaderaTack snälla. Han är lite gladare nu, det hjälpte att få prata av sig lite. Så nu sitter han och sjunger med till pokémon :)
RaderaTack för kommentarerna, förstår precis vad du menar!
SvaraRaderaMan oroar sig ständigt för det där!