Hinner inte med att andas

Jag är mer död än levande. Trollen har lagt sig och jag har kollapsat i soffan, förutom middagen är det här första gången jag sitter ner i dag.

Förutom allt det vardagliga som ska göras hemma har jag hunnit med att tvätta två maskiner, diskat efter frukost, plockat fram julpynt, gjort lunch, plockat fram julpynt, diskat efter lunch, gjort deg till lussebullarna, diskat efter, plockat fram julpynt, bakat lussebullar, gjort middag, diskat efter, plockat fram julpynt. Ser ni röd tråd? Eller snarare två.

Leo tröttnade på bakandet rätt fort, som han alltid gör, så jag och Maja fick göra resten själva. Det gav oss lite tid att prata lite, hon har fortfarande en del tankar och funderingar om sin pappa. Jag försöker svara så gott jag kan, men oftast har jag inga svar för jag kan inte förstå hur han tänker och varför han beter sig som han gör. Och då säger jag just det; att eftersom jag inte förstår hur han tänker kan jag inte heller svara på varför han beter sig som han gör.

Efter att sista plåten lussebullar var klar så skickade jag istället in en form med skinklasagne. Jag älskar ju lasagne och blir lika glad varje gång jag hittar ett nytt recept. Förutom den här gången för det blev verkligen vidrigt och jag fick inte i mig mer än två tuggor. Och inte hade jag något annat som gick snabbt att fixa. Leo tyckte inte heller det var gott så han tog müsli istället. Jag kan ju inte få i mig mjölk så att alternativet funkade inte för mig. Jag får ta en lussebulle lite senare.