Hur korkad får man bli?

Dagen här startades med en mening jag hör allt för ofta. "Mamma, vet du vad C (trollens pappas sambo) säger? Att du och pappa har kommit överens om att vi får stanna där till tisdag." Eeeeh, vi har inte ens varit i närheten av att diskutera något sånt. Jag är så sjuuuuukt trött på hennes konstanta lögner. Och är hon så totalt efterbliven att hon inte fattar att trollen faktiskt har tillräckligt med IQ för att veta att hon ljuger? I vanliga fall brukar jag säga något i stil med att hon missuppfattat eller kanske hört fel. Men den här gången sa jag rakt ut att nej, pappa och jag har inte diskuterat något sånt utan det där har C hittat på helt själv.

Jag vet att du läser här, så ta till att du ska inte diskutera nånting med mina barn vad gäller hur de bor, hur umgänget är eller nånting annat. Det rör enbart mig och deras pappa, du är inte på något sätt inblandad i det. Ni är sambos, that's it. Du har inte på något sätt nån rätt att fatta något som helst beslut som rör barnen. Det enda som händer är att barnen tappar lusten att åka till er. Vilket var vad som hände i morse. Nu pratar båda två om att de kanske vill vara hemma i helgen. Så här har det varit i över ett år nu och jag börjar att ledsna rejält. Lögn på lögn på lögn på lögn och så slutar det med två ledsna barn. Jag är så sjuuuukt less på att ens höra hennes namn nämnas för jag vet att nämns hennes namn följs det av ännu en lögn hon hittat på.

Jag vet inte vad hon är ute efter. Försöker hon på fullaste allvar att vända trollen emot mig? Tror hon att det funkar är hon mer korkad än jag trodde var möjligt. Eller är hon så osäker på sig själv att hon försöker att trycka ner mig? Även i det fallet är hon mer korkad än jag trodde var möjligt. Ja, jag startar morgonen med att konstatera att oavsett vilken anledning hon har till sina lögner är hon mer korkad än jag trodde det var möjligt.