Det blir inte alltid som man tänkt sig

Lillebror skulle ju komma över för att hjälpa mig att plocka isär min säng och göra plats för nya sängramen. Min sängram gick rätt snabbt att få isär. Så först släpa ut madrasserna i vardagsrummet och sen plocka isär ramen. Sen skulle ramen ut ur sovrummet så att jag fick in madrasserna igen som skulle få ligga på golvet tills på söndag när de måste släpas ut i vardagsrummet för att få plats att sätta ihop nya sängramen och sen släpa in madrasserna igen.

Då kom jag på den där suveräna idén att vi kan ju höra om pappa vill hjälpa till att köra nya sängramen. Snäll som han är så ställde han självklart upp. Jag tänkte att det var väl en kvart, tjugo minuter att sätta ihop den nya ramen. Så iväg och hämta sängen, bära upp den, sen åkte pappa och kvar var jag och lillebror som skulle sätta ihop sängen. Mjo, fast ingen av oss är så speciellt tekniska av oss. Jag lyckades lista ut hur det skulle sättas ihop, men jag lyckades inte få ihop det. Så på över en timma fick jag in ett skruv i ett hål. Jupp jupp.

Iväg och hämta barnen och gå och handla. Lillebror ringde pappa igen på väg tillbaka hem och frågade om han ville komma med sin verktygslåda, vilket han självklart gjorde. Räddaren i nöden. Och ja, det tog ungefär så lång tid att få ihop den som jag hade trott. Om man har en pappa som pekar med hela handen och förklarar precis hur man kan göra. Efter mycket om och men, svordomar och lite utbrott så var sovrummet äntligen klart.

Lillebror kom strax efter elva, och vi var färdiga med sovrummet vid fem. Fast vi kan räkna bort nästan två timmar när det bara var jag och lillebror som dumstirrade på delarna och funderade på hur fan vi skulle få ihop det. Jag var nära hysteriska utbrott mest hela tiden, jag var sur och grinig och kände för att bara slänga ut sänghelvetet genom fönstret. Nu skrattar jag istället åt hur både jag och lillebror har tummen mitt i handen.

Så här långt kom jag och lillebror. Vi lyckades med att ställa ut huvudgaveln lutad emot väggen.

Daddy to the rescue!