Om idioti ändå vore olagligt

Meningen var ju att Maja skulle åkt till pappa idag över dagen och träffa sin farfar och hans fru, de har inte träffats på två år och Maja saknar dem massor. Men eftersom hon ville vara hemma i helgen så skickade jag ett sms till Kim och föreslog att de kunde ju komma hit över dagen så att trollen ändå får träffa farfar och Gitte.

Men nej se det gick ju inte. Eftersom trollen är för dåliga för att åka dit så är det bättre att de vilar. Nu är det så att för det första så vet han att så sjuka är inte trollen att de inte orkar åka till pappa, de vill bara inte åka dit. Och även om de är sjuka så orkar de med att umgås lugnt i några timmar, de behöver ju inte leka kull och hela havet stormar.

Så nu får trollen inte träffa farfar och Gitte för att deras pappa har ett sårat ego över att trollen inte vill dit. Och jag kan sätta hela min förmögenhet (sex kronor och en piggelinglass) på att han inte ens berättar för farfar att jag erbjudit dem att komma hit idag. Det kommer nog att heta nåt i stil med att jag inte släpper iväg trollen.

Hade det funnits en lag emot att vara en idiot hade han setat på livstid. Straffa sina barn, och sin pappa, för att hans ego är sårat.

Fundera istället på varför dina barn egna barn inte vill åka till dig. Fundera på varför de vill vara hemma hos mamma istället för hos dig när de träffar dig så sällan. De borde ju räkna ner tills de ska åka till dig, istället har din dotter ont i magen när det börjar att bli dags att åka till dig och din son gråter hysteriskt och håller krampaktigt fast i mig och snyftar fram att han inte vill åka. Fundera över varför de, bara åtta månader efter att umgänget kommit igång, inte vill åka till dig. Inte ens ett år har ni träffats så vill de inte åka till dig längre. Fundera över din del i att din dotter mår så dåligt över saker du säger, och hur du behandlar henne när hon är där, så att hon behöver gå till BUP för att få hjälp med att hantera allt.

Istället för att sura som ett litet barn så fundera på vad du kan göra för att bygga upp tilliten igen. Du har inte ens bett dina barn om ursäkt för att du valde att knarka bort dem och fixa lite snabba pengar. Du har inte sagt förlåt för att ditt beteende har gjort att min dotter varit tvungen att mogna snabbare än hon borde. Du har inte bönat och bett på dina bara knän om en chans att gottgöra dem. Du bara rycker på axlarna och kör på som om inget hänt.

Du gormar och gapar om varannan vecka och gemensam vårdnad. Ska du ha dina barn varannan vecka får du börja bete dig på ett sätt så att de vill vara hos dig, nu vill de inte ens det varannan helg, än mindre varannan vecka. Ska du ha gemensam vårdnad får du börja att sätta deras behov i första rummet och dina behov i andra hand. Du får börja att följa med på möten på hab och lära dig om din sons diagnos, du får börja att ringa till din dotter lite då och då och fråga hur det varit i skolan.

Fram tills dess skulle jag inte fälla en tår om du försvann ifrån jordens yta, om du körde in i en bergsvägg på väg till jobbet.