Maila för lösen

Det tar ju aldrig slut. Allt med trollen och deras pappa är som en dålig såpa som bara fortsätter och fortsätter.

Igår under tandborstningen så klagade Maja över magont. Tandborstningen brukar vara våran lilla stund då vi pratar i lugn och ro om sånt hon funderar på. När jag frågade varför hon trodde att magen gjorde ont så var svaret att det gör nog ont för att det är jobbigt att bara få träffa pappa varannan helg. Eftersom jag också växte upp med en pappa som var mer frånvarande än närvarande sa jag att jag vet precis hur hon känner det. Vi har ju pratat lite om min uppväxt när hon har haft funderingar om sin pappa. Mycket för att hon ska förstå att det är inte hennes fel att pappa ofta väljer bort dem, och för att hon även ska veta att det händer andra också, hon är inte ensam.

Vi borstade klart hennes tänder och så gick jag in i badrummet för att plocka i ordning där inne och köra kvällstvätten av ansiktet innan vi alla tre skulle krypa upp i soffan och läsa ur deras böcker och mysa. Maja kom efter och följande ordväxling utspelade sig där.

Maja: Mamma, jag tycker att pappa nästan jämt väljer fel.
Jag: Hur menar du då skruttan?
Maja: När han inte väljer oss.
Jag: Nu förstår jag inte riktigt hur du tänker gumman.
Maja: Han väljer ju bara oss varannan helg, det är ju jättelite mamma. Först väljer han jobbet, sen väljer han Carolina och sist väljer han mig och Leo. Han kommer aldrig och hälsar på oss efter jobbet och så säger han för att elektrikerna inte vill köra hit honom. (Hennes pappa samåker till och från jobbet med några arbetskompisar.) Då kan han ju säga åt dem att släppa av honom vid hans bil så kan han åka hit och hälsa på. Och de helger vi inte är där så väljer han Carolina och egentid med henne. Han ringer ju aldrig ens mig mamma det är bara jag som ringer hela tiden. Vi kommer sist på hans väljarlista.
Jag: (Biter mig i tungan för att inte säga till henne att jag tycker också att deras pappa väljer helt åt helvete fel och att han är dum i huvudet som har den prioritering han har.) Ja gumman, jag vet inte varför pappa väljer som han gör. Den enda som kan svara på det är pappa. Men jag vill att du ska veta att för mig kommer du och Leo alltid först. Inget är viktigare för mig än ni är. Jag är så otroligt stolt över att få vara mamma till er.

Nästa del i såpan som aldrig tar slut kom idag på morgonen när vi alla tre var i vardagsrummet. De ska ju få ett småsyskon i vinter och är väldigt spända och glada. Men så säger Leo att när bebisen kommer får de hålla för öronen på nätterna för de kommer att vakna när bebisen skriker. Jag säger då att det är nog ingen fara för bebisen kommer nog att sova inne hos pappa och Carolina eftersom bebisar vaknar mycket på nätterna för att äta.

Men båda barnen säger att nej, bebisen ska sova inne hos dem redan ifrån början. De ska dela rum alla tre. Jag säger igen att de nog missförstått och att de kommer att dela rum när bebisen är större och inte vaknar på nätterna mer. Maja berättar då att de redan ställt in spjälsängen och gjort i ordning en babyhörna i trollens rum och sagt att när de kommer hem ifrån BB blir det ett riktigt syskonrum för då ska alla tre syskonen sova där inne. Leo säger att Carolina sagt att trollen kan ju somna om när hon tagit upp bebisen och den slutat skrika och får mat.

Alltså, jag har haft tre bebisar. Jag vet hur många gånger en bebis kan vakna på en natt. Även om man får en bebis som sover bra så vaknar de ett par gånger under natten. Hur tänker man då när man tycker att det är en bra idé att låta en nyfödd sova inne hos en sexåring och en åttaåring och ha en bebismonitor för att de ska höra när bebisen vaknar? Ska mina barn behöva vakna flera gånger per natt varannan helg? Jag kan tala om att om det blir så, så kommer det att bli enbart dagumgänge.

För varje sak som händer så stöter de bort barnen mer och mer. Om en åttaåring märker att de kommer sist på prioriteringslistan så dröjer det inte länge innan hon inte vill åka dit länge. Och Leo är mer lojal med sin syster än med sin pappa så slutar Maja åka dit så kommer han inte heller att åka dit. Speciellt när det kommer en ny bebis som jag misstänker kommer att putta ner dem ännu ett steg på hans prioriteringslista. Jag var runt tio, elva år när jag slutade åka till min pappa för jag märkte hur ointresserad han egentligen var av mig. Senare åkte jag dit när min lillebror var där, men det var för att kunna ta hand om min lillebror eftersom pappa inte gjorde det. Det är bara två, tre år kvar tills Maja är i samma ålder. Och en sak är säker, jag kommer aldrig att tvinga iväg mina barn om de inte vill. Han borde vara väldigt försiktigt innan han förlorar sina barn helt.