Det kallas karma

Jag har ju skrivit både en och tusen gånger om trollens pappas bristande intresse för dem. Han har i stort sett noll kontakt med dem förutom när det är hans helg. De få gånger han pratar med dem i telefon är det för att Maja ringer. Leo har i stort sett slutat att prata med pappa i telefon och han har aldrig nånsin nämnt honom på dagis. Här hemma är det också sällsynt att han pratar om pappa.

Så i torsdags på kollo slog sig Leo riktigt illa och grät i en evighet. När jag sitter med honom i famnen och tröstar honom så snyftar han fram ett "pappa". Jag tror ju självklart att han saknar pappa och tröstar honom med att han ska ju till pappa på fredag, de blir ju hämtade direkt efter kollo. Men se, det ville han inte. Han skulle med mamma hem. Jag trodde att det var bara för att han var ledsen och tänkte att han kommer att ändra sig.

Det gjorde han inte. Hela fredagen pratade han om att han skulle följa med mamma hem. Jag sa att det får han självklart göra, jag kommer aldrig att tvinga varken honom att Maja att åka om de inte ville. Dock var jag övertygad om att han skulle ändra sig så fort vi kom till stan.

Det gjorde han inte, så han fick följa med mig hem. Inte ens att det var pappa som hämtade istället för pappas flickvän fick Leo att ändra sig. Han sprang och kramade morfar (som skulle hjälpa mig hem med all packning) innan han sprang och kramade pappa.

Vi hade en riktig myskväll igår med pizza, fredagsmys och film. Jag trodde dock att idag skulle han vilja åka till pappa eftersom jag måste tvätta allt ifrån kollo, vilket tar i stort sett hela dagen, och sen bädda rent, dammsuga och såna saker. En städdag. Det hindrade inte Leo. Inte ens att pappa ringde och försökte muta honom med godis fick honom att ändra sig. När han pratade med sin pappa i telefon hörde jag honom säga: "Jag håller mig hos mamma för där vill jag vara. Det spelar ingen roll hur mycket godis du säger att jag ska få", eller nåt i den stilen. Inte ens att pappa lockade med marknad fick honom att ändra sig. Han ska vara hos mamma, punkt slut.

Mig stör det inte det minsta. Ska trollen till pappa ska det vara för att de vill, inte för att det är ett tvång. Leo sa idag att det är skönare hemma hos mamma även om jag städar, än vad det är hos pappa när de hittar på roligheter. Han skulle aldrig mer åka till pappa enligt honom. Jag föreslog att när det är pappas helg kan ju pappa hämta honom på fredagen och sen köra hem honom på lördagen istället för söndagen, men inte. Sen föreslog jag att han kunde åka till pappa på lördag morgon och komma hem igen på kvällen, men inte det heller.

Så vi får väl se hur länge han vägrar att åka. Vill han inte så behöver han inte. Jag vet att Kim är skitsur och tror att det är jag som ligger bakom det. Tanken har nog inte ens slagit honom att Leo vill vara här för att här är han trygg. Han vill vara hos mamma för att pappa är någon man bara har kontakt med fyra dagar i månaden och då kan det lika gärna vara.

Karma kallas det. Jag visste att dagen när nån av trollen, eller båda två, skulle vägra att åka till honom. Jag hade ju inte trott däremot att det skulle ske bara lite mer än ett halvår efter att de börjat ha kontakt med honom igen. Men det är han själv som har sett till att den här situationen uppstått. Han kan skylla på mig hur mycket han vill, det är han, och enbart han, som sett till att det blivit så här.