Absolut ingenting fungerar. Jag kan hota, muta, bli arg, skrika, böna, be. Det gör ingen skillnad. När man försöker att förklara för folk så förstår de inte. Det är bara en trotsperiod, det går över. Nej, det är ingen period, det är ett konstant tillstånd.
Idag slutade det med att Leo gråter i ett rum och jag i ett annat. Och i morgon börjar allt om igen.
Älskade barn. Jag älskar dig mer än livet självt, men vet inte hur jag ska nå fram till dig. Hur jag ska få oss att kämpa tillsammans istället för emot varandra.
11 kommentarer:
Din kommentar har självklart med inlägget att göra. Om inte så maila istället.
Din ip-adress sparas och kan givetvis spåras.
Anonyma kommentarer publiceras inte.