Inte helt oväntat så fick Leo diagnosen Asperger. Han är även överintelligent och ligger på topp 2%. Det som var mycket att ta in var hennes framtidsplanering vad gäller skola och sånt. Så långt hade ju inte jag tänkt. Jag har ju bara fokuserat på här och nu, och tänkt i lösa tankar som att han ska få den hjälp han behöver för att klara skolan. Men jag har inte tänkt på vilken hjälp han kommer att behöva i skolan.
Hon ska även skicka en remiss för motorikutredning eftersom att han har problem med motoriken. Alla som känner Leo vet exakt hur klumpig han är. Fast hans pappa verkar fortfarande inte fatta. Inget av det som jag, dagis och även psykologen sett och anser vara problem existerar hemma hos honom. Där är minsann Leo som precis vem som helst och har inga problem alls på något sätt. Det kan vara för att dagis och jag träffar honom dagligen som vi observerar det, och vi inte är rädda för att faktiskt se de problem som finns.
Även psykologen tycker att han absolut behöver ett år till på sig på dagis, och har även skrivit in det i sitt utlåtande. Så nu är den delen klar och vi kan andas ut i vetskapen om att Leo faktiskt kommer att få den tid på sig han behöver. Men det kommer helt klart att bli tufft i skolan, och han kommer att behöva allt stöd han kan få.
Idag är det fredag och den sista Strängnäshelgen. Väskan är packad och det är bara det sista kvar, sånt som användes igår kväll och nu på morgonen.
Jag har praktik, vilket jag inte känner för alls idag, jag vill vara hemma och terapistäda. Efter praktiken är det hem och byta om, och sen ska jag ner och ta en fika med underbara Sara på stan. Det är ungefär så långt min planering för den här helgen sträcker sig. På väg hem ska jag stanna till vid ICA och handla popcorn och sen är det hem och ha helg.
15 kommentarer:
Din kommentar har självklart med inlägget att göra. Om inte så maila istället.
Din ip-adress sparas och kan givetvis spåras.
Anonyma kommentarer publiceras inte.