Idag är sista dagen, någonsin

Klockan sex var det inte ett ilsket alarm som väckte mig utan en liten Maja som kom in och frågade om det var morgon eftersom det började att bli ljust ute. Och eftersom hon inte har någon snooze-knapp man kan trycka på så var det bara att gå upp. Strax efter det kom Leo upp och de vaknar nu till liv i soffan under var sin filt och jag här med min kaffemugg.

Det första Tjockkatten gjorde när jag gick upp i morse var att springa fram till matskålarna och jama högt. Han har inte spytt något mer och han har gått på lådan. Ett gott tecken som tyder på att det var mask och medicinen hjälpte eftersom att jag upptäckte det så tidigt.

Idag är det grupp-DBT på eftermiddagen, vilket betyder inget vila för mig idag. Då är det ännu viktigare att prioritera vad som måste göras och vad som kan vänta. Ska i alla fall packa trollens väska eftersom de åker till Strängnäs i morgon, så slipper jag panikpacka den i morgon bitti.

Och idag är sista dagen med ciggen för mig. I morgon bitti startar jag mitt liv som rökfri. Och oj vad jag ska röka idag! Och när jag går och lägger mig ska jag smula sönder resten av ciggen i diskhon och spola ner det och sen är det färdigrökt. Jag börjar att fundera vad jag gett mig in på. Men jag ska klara det här, för mig är det inget alternativ att inte sluta. Med Majas luftrör så måste jag, svårare än så är det inte.

Min privata väckarklocka