>Min mamma

>När mamma var här idag så berättade hon att hon googlat "borderline". Antar att hon ville veta mer om exakt vad det är, för det är inte lätt att förklara i några få ord. Hon sa även att utifrån det hon läst och förstått om det så tyckte hon att jag borde få sjukpension.

För det är tyvärr inget man kan bli botad ifrån, och medicinerna jag äter tar inte bort symptomen, de bara gör dem lite lättare. Det kommer alltid att finnas där, det går inte att bli frisk. Och som jag önskar att nån kunde svinga ett magiskt trollspö och så försvann det ifrån mig.

Så satt jag här och fundilerade framför datorn efter trollen lagt sig och skickade ett sms till mamma om hur glad jag är för att hon tror på mig. Alla andra tycker bara att jag är lat och hittar på för att jag inte vill jobba. Mmmm för det är skitkul att leva på existens minimum. Att aldrig bara kunna gå ut och köpa det man vill ha, utan man måste planera in det i månadsbudgeten.

Mammas svar fick mig att sitta och torka tårarna några minuter. Hon skrev att det är klart att hon tar mig på allvar för att hon ser hur jag kämpar för att hålla ihop min familj och mig själv och kämpar man så är man inte lat. Nånting sånt. Och så skrev hon att för det ska jag sträcka på mig och jag duger som jag är. Haha och nu när jag skriver det här så tåras ögonen igen.

För det är så hon är och alltid har varit. Hon har funnits vid min sida hela vägen från jag var tonåring och lades in på bup för att jag var självmordsbenägen och fick sitta på låst avdelning med konstant övervakning, fram till nu. Hela tiden har hon funnits där och stöttat och ställt upp på alla sätt hon kan. Jag skulle kunna ringa henne mitt i natten och hon skulle ha ett tröstande ord.

Om jag ens blir en hälften så bra mamma som hon är och alltid har varit så är jag mer än nöjd. Jag älskar dig mamsen.