Hur jag träffade J

Jag fick en fråga om hur jag och J träffades och det kan jag väl ta och berätta för er.

Tjej som jag är kommer jag fortfarande ihåg datumet, den 26e Juni. Jag och Kalle skulle ta oss en kväll nere på krogen, Royal som vi alltid går på. Våran gemensamma vän T var också med. J var ute med två kompisar, de hade varit på bio innan de gick vidare ut.

Det började med att en av Js vänner kom fram och småpratade lite och det var då min uppmärksamhet landade på J. Jag tyckte han var söt men det var inte mer med det, inte då. Senare så gick T fram till bordet där de satt och på nåt sätt flyttade de över till vårat bord och fortsatte prata. Till en början trodde jag att han var äldre än han är, han är hela 13 år yngre än mig.

Vi fortsatte prata under kvällen och när stället skulle stänga frågade Js kompis om vi ville med hem till honom på efterfest. T hade redan gått hem och Kalle ville hem och sova men eftersom jag var nyfiken på J så sa jag att visst, jag kan följa med.

Hemma hos kompisen lyssnade vi på dålig musik och kollade film. J var väldigt mysig och gosig av sig och jag blev mer nyfiken på honom. Det var också då jag fick veta hur ung han faktiskt är vilket gjorde mig lite försiktig. Vad kan vi ha gemensamt tänkte jag? Jag är 13 år äldre, med tre barn. Men vi hade faktiskt väldigt roligt ihop och vips hade klockan gått och det var morgon.

Vi gjorde sällskap därifrån och gick och småpratade på vägen. För att slippa gå själv gick jag en minimal omväg ihop med J hem till där han bor. Där sa vi hej då, kramades och jag gick vidare. Inte förens jag var hemma kom jag på att jag har ju inte hans nummer, ingenting. Och jag som var så nyfiken på honom. Trots att jag var övertygad om att han inte kände samma sak.

Men nån dag gick och jag fortsatte att tänka på honom och kom på att jag kan ju faktiskt söka efter honom på Facebook. Sagt och gjort, han var inte svår att hitta. Skickade ett meddelande men som alla vet hamnar meddelanden ifrån folk man inte är vän med i en annan inkorg som är svårare att se. Så efter mycket om och men, och samtal med både kusinen och lillebror haha, så skickade jag en vänförfrågan som han accepterade.

Vi började att prata på en gång och kom riktigt bra överens. Så en kväll kom han över för att kolla på skräckfilm efter att ungarna lagt sig och blev kvar till långt in på natten. Vi fortsatte att träffas och kolla film ihop lite då och då och det tog inte lång tid innan han började sova kvar, först en helg när trollen inte var hemma. Sen när trollen var hemma och de kom riktigt bra överens.

Det tog inte lång tid efter det förens han sov mer hos mig än hemma och vi hade det riktigt bra ihop. Det jobbiga var bara att jag började få starka känslor för honom medan han verkade nöjd som vi hade det. Men till slut gick det inte längre, det fick vara allt eller inget för mig och jag tog ett prat med honom och förklarade hur jag kände och precis som jag misstänkt kände han inte det samma. Det hela slutade med att han packade ihop alla sina grejer mitt i natten, vi sa hej då och han gick hem. Gud så jag grät efter att han hade gått.

Nån dag senare hörde jag av mig till honom på Facebook om att jag önskade att han kunde komma och sova kvar bara en sista gång, men att jag även förstod varför det inte gick. Efter lite pratande fram och tillbaka kom han ändå över för att sova kvar och vi pratade om oss. Han hade känslor för mig, men det var så stora skillnader mellan oss och våra liv, trots att jag tyckte att vi ändå fått ihop våra liv ganska bra under de månader han varit hos mig. Vi pratade länge och somnade väl runt tre den natten.

Dagen efter gjorde han mig till världens lyckligaste när vi vaknade och fortsatte att prata och det visade sig att han trots de skillnader som var ändå ville satsa på oss och ge det ett försök. Sen dess har jag haft äran att få vara hans flickvän och han gör mig lycklig varje dag. Det är inte många nätter vi tillbringat åtskilda sen dess, bara över jul och nyår. Jag älskar honom så otroligt mycket och han gör mig så lycklig. Barnen dyrkar också honom och blir lika glad varje gång han kommer hit. Vilket han gör varje dag, med några få undantag. Han har verkligen berikat mitt och barnens liv och jag kan inte tänka mig en vardag utan honom.