Varning för gnäll

Gud så himmelskt skönt det var att snooza. Låg kvar tills det var dags att väcka trollen och fixa frukost. Jag är så himla trött hela tiden. Det tar på krafterna att dels ha ett barn med särskilda behov, och sen behöva vara mamma och pappa åt ett annat barn. Förut hade jag varannan helg på mig att vila upp mig. Nu känner jag mig låst mellan varven när jag så otroligt sällan dels får avlastning över natten, och dels så otroligt sällan kan göra saker som är svårt eller omöjligt att göra med barnen.

Som nu, när jag har ett spännande bloggsamarbete på gång. Det är ett otroligt pusslande för att jag öht ska lyckas ta mig iväg på nån träff. Förut kunde jag boka in sånt varannan helg, nu måste jag försöka hitta barnvakt på en tid som passar både de jag ska träffa och den eventuella barnvakten. Och så många har jag inte omkring mig som det funkar att ha som barnvakt, folk är upptagna med livet de också.

Missförstå mig rätt, jag älskar mina barn över allt annat och det finns inget härligare än att spendera tid med dem, dom är min anledning till att leva. Däremot skulle jag gärna vilja spendera lite tid med mig också. Den jag är när jag inte är mamma. När jag är Lilith. Lilith är för tillfälligt väldigt försummad. Min DBT-sköterska tjatade alltid på mig om att för att jag ska vara en bra mamma måste jag först och främst ta hand om mig själv. Synd bara att hon inte hade nån lösning på hur det skulle ske.

Och ja, jag inser hur mycket skit jag kommer få nu pga det här inlägget, men det här är ingen rosa cupcake-blogg där allt är perfekt hela tiden. Jag är trött, jag vill få göra något för min skull, i verkliga livet trotsar barnen, vägrar sova när man som bäst behöver det och kommer upp tio gånger varje kväll så den där egentiden enbart blir pauser på fem minuter i följd.