Igår hos min DBT-sköterska fick jag en underbar nyhet; jag uppfyller inte längre kriterierna för Borderline. Jag har fortfarande viss problematik, men inte tillräckligt mycket för att passa in på diagnosen längre, efter min DBT-behandling! Jag är alltså diagnosfri. För första gången sen jag blev inlagd på BUP med diagnosen depression när jag var 15 är jag utan diagnos. Det känns helt underbart. Och då var det passande att fira med att göra naglarna. Julröda fick de bli!
Mitten på veckan och onsdag är en dag Lilith gillar. Fast jag måste erkänna att jag samtidigt ogillar den lite. Det är skönt med en hemmadag där jag kan komma ifatt med allt jag inte hann med måndag och tisdag. Vilket också är anledningen till att jag ogillar den; jag har tusen saker att göra.
Men nu har jag ju ett litet problem i.o.m att jag är diagnosfri. Fast inte helt eftersom jag ännu inte varit hos läkaren och fått det inskrivet i journalen. Jag kommenterar ju alltid på nätet som "Boktokig mamma med Borderline" och det kan jag ju inte göra nu längre. Jag vill inte kommentera med bara "Lilith" för jag vill ha någon signatur som är unik, och som folk lägger märke till.
Kan ni vara snälla och hjälpa mig?
Juligt värre
Grattis vännen!!! Det måste kännas så stort!!
SvaraRaderaTack snälla! Det är helt ofattbart.
RaderaHärligt!!
SvaraRaderaVad sägs om "Boktokig mamma - numera diagnosfri" (det skulle nog trigga nyfikenhet)
Ja den var bra!
RaderaGrattis! Vilka fina naglar. Jag ska fixa mina på fredag. Håller med Martinas förslag. Den lockar nyfikna läsare.
SvaraRaderaHoppas du blir lika nöjd med dina naglar som jag med mina.
RaderaHittade din blogg eftersom du kommenterade på min! Att vara trevlig mot folk är ett sjukt bra sätt att få nya besökare ^^ Drogs först in eftersom du nämnde borderline i titeln & undrade varför du valde att döpa den till "Livet efter.." Läste runt like bland dina nya inlägg & du verkar helt normal (no offence xD <3). Blev lite förvånad över de nya inläggen, du vet hur borderlinebloggar annars brukar vara, men sedan så hittade jag det här inlägget.
SvaraRaderaHar aldrig någonsin hört talas om en person som har haft en diagnosticerad psykisk sjukdom för att sedan lyckas slå sig fri med tiden (och med jobb självfallet). Det är helt otroligt & det inger verkligen hopp. Har aldrig hört talas om det här fenomenet förr. Att man blir så pass frisk att man helt enkelt förlorar en diagnos som man fått. Vet du om det är vanligt att man blir "botad"? Känner du personligen eller har du hört talas om andra som har blivit friska från psykiska sjukdomar, även om du fortfarande har spår av det som du säger. Men det är knappast konstigt eftersom det är en så stor del av ens liv så länge & för många är det till och med hela ens liv i perioder.
Tänkte öppna mig lite nu. Jag har just nu 3 stycken diagnoser. Skriver inte om de specifikt på bloggen jag driver då jag inte vill vara öppen på bloggen om det. Det är inga vanliga diagnoser jag har & jag är helt enkelt rädd för hur folk som inte känner mig skulle reagera på det. På papper står det att jag har Narcissistisk Personlighetsstörning, GAD & nu senast lade de till Paranoid Personlighetsstörning (Bara någon månad sedan. Jag blev mycket chockad av att få reda på att läkaren skrivit i det i mitt läkarutlåtande). Min psykolog har alltid hävdat att det är i stort sätt Borderline jag har, med inslag av Narsc. perst. & jag håller med om det. Diagnoser kan vara krångliga & stämmer inte alltid överens med precis alla punkter. Mäniskor är alla sina egna personer & lika dant som personligheter så kan man ha drag av vissa personlighetsstörningar här & andra där.
Jag kan säga att jag absolut inte är lika drabbad av min Narsc. Perst. idag som jag var för 10 år sedan. Den påverkar fortfarande mitt liv massvis, men jag är absolut inte lika sjuk som förut. Men jag är heller inte frisk & har blivit permanent sjukskriven på grund av detta. Det var först skönt att inse att jag inte mer behöver oroa mig för pengar mer alls. Jag behöver aldrig gå till Arbetsförmedlingen & jag behöver inte bråka med Socialen, men sedan så började jag bara tänka i banorna "Jaha, så.. De gav upp? Jag är så körd så att de sjukskriver mig permanent för att det inte finns något som helst hopp?".
Förlåt att jag ramblar, men jag ville mest skriva att: Läsa om att du har blivit i stort sett helt frisk är sjukt (pun intended) hoppingivande! Man är nog aldrig ett hopplöst fall, hur illa det än kan kännas ibland.
Tack för att du delade med dig av detta.
Hejsan!
SvaraRaderaDet är väldigt vanligt efter avlsutad behandling, oavsett om det är DBT eller MBT, att man inte längre uppfyller tillräckligt många kriterier för att ha diagnosen. Man är alltså diagnosfri. Jag har fortfarande en viss problematik, men inte tillräckligt mycket för att ha diagnosen. Däremot måste jag äta medicin livet ut. Dels för att behandla den problematik jag har, och för att inte få mer problem så att diagnosen kommer tillbaka.
Jag har också diagnosen Paranoid personlighetsstörning men även den har blivit bättre. Jag antar att många diagnoser går hand i hand med varandra så behandlar man den ena får den andra åka med på köpet och blir även den bättre.
Jag tror inte alls att du är ett hopplöst fall, det tror jag inte någon som lider av psykisk ohälsa är. Jag tror att med rätt behandling, och ibland medicinering, så kan de alla bli bättre även om man inte blir helt bra. Se bara på mig. Nu har jag ett bra liv med underbara vänner, en bra relation till mina barn och en underbar pojkvän som jag faktiskt har en normal relation med, den första sen jag var 20. Så det finns alltid hopp.
Lycka till i livet.