Historien upprepar sig

Hade lite svårt att sova igår så idag snoozade jag rätt länge, gud så skönt det var. Hade mycket att fundera på angående det jag skrev igår.

Maja har bestämt sig för att inte åka till pappa. Hon gillar inte hur hon blir behandlad där. Känns det igen ifrån ungefär ett år sen när hon inte heller åkte dit? Först var det väl mest elaka styvmodern som ställde till det med näsvisa kommentarer och ifrågasättningar som gjorde att Maja mådde dåligt. Och som alltid alla dessa regler som inte har något syfte alls. Som att Maja största delen av tiden måste vara på nedervåningen för lillebrors skull, oavsett vad hon själv vill. Eller kommentarer om att hon äter för mycket. Eller att hon alltid måste vara ute oavsett vad hon själv vill så länge vädret är fint medan pappa och lillebror får vara inomhus.

Och så klart pappas bristande intresse när hon är där, att de inte gör nånting. Vilket inte är förvånande för när hon är här visar han noll intresse. Han ringer aldrig, har inte gjort på år i stort sett utan det är Maja som får hålla kontakten. Han hälsar inte på trots att han alltid är välkommen här oavsett vad jag tycker om honom. Han håller sig inte uppdaterad om hur det går i skolan eller nånting liknande.

Så Maja skickade ett sms till pappa om att hon inte ville komma och fick ett otrevligt sms tillbaka som enbart var syftat till att ge henne skuldkänslor och som gjorde att hon mådde dåligt. Men det fick bara motsatt effekt, Maja vägrar nu benhårt att åka. Hon hade till en början tänkt sig att kanske vara hemma en helg eller två bara, men efter smset vägrar hon helt att åka dit. Och hon är så stor nu att det beslutet ska vara helt hennes eget. Det var det redan för ett år sen. Jag kan inte fysiskt tvinga henne att åka dit, hon blir 11 år nästa gång herregud.

Och han kräver ett svar på varför, ett svar han redan har fått för ett år sen. När hon skrev brevet om hur hon känner och upplever det och som han blev så arg över så det slutade med att Maja fick byta mobilnummer för att slippa sms. Svaret står där, svart på vitt. Inget har ändrats sedan dess trots hans löften om att det skulle bli annorlunda om hon började åka dit igen. Läs det brevet igen och du hittar svaret K.

Så nu står vi där igen med en Maja hemma på heltid och som mår dåligt. Som tur är har hon Kalle som har en bättre kontakt med henne än hennes pappa. Han är den som håller sig uppdaterad om skolan, som åker med henne till tandläkaren och som ska skjutsa henne till basketträningarna. Hur sjukt är inte det egentligen? Att det är han som tar det ansvaret.