Tatuering om bara några timmar och dödsångesten är ett faktum precis som varje gång. Den här gången pga hur ont det gjorde på armen förra gången. Men då var det inte bästa Alex som tatuerade så den här gången ska det nog gå lite bättre. Alex och tatueringssalva är en bra kombination haha. Och lillebror följer med som moraliskt stöd.
Fast hur mycket stöd han kommer att vara vet jag inte, han kommer nog mest skratta åt mig. Vilket är precis vad jag behöver i ett sånt läge. Nån som får mig att känna mig fjantig. Kaffe ska packas med till lillebror som är en ängel som ställer upp. Han har nämligen gått av sitt nattpass för bara några timmar sen och ställer ändå upp och följer med mig. Jag har världens bästa lillebror som alltid ställer upp.
Sen blir det hem och fixa och dona innan det är dags att åka igen. Den här gången är det DBT. Det är flyttat ifrån i morgon tills i eftermiddag. Jag är inte helt ok med det, föredrar att göra saker på förmiddagen istället. Men min sköterska frågade om det var ok och eftersom vi faktiskt nu har något att arbeta med ville jag inte avboka tiden utan hellre flytta den.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Din kommentar har självklart med inlägget att göra. Om inte så maila istället.
Din ip-adress sparas och kan givetvis spåras.
Anonyma kommentarer publiceras inte.