När man vill tränga undan och slippa tänka

DBT idag klockan tio och jag vill verkligen inte. Jag vet precis vad vi kommer att prata om. Och trots att det är precis det jag behöver få reda ut vill jag inte för det är sjukt jobbigt. I 1½ år har jag lyckats att undvika att prata om allt för jobbiga saker, jag har mest pratat om sånt jag redan har lite distans till. Men det här, det har alltid varit, det är så nu och det är som att pilla på ett sår som inte ens fått en sårskorpa än.

Efter det blir det bussen till affären och handla mjölk. Jag måste komma på något till middag också. Jag hade tänkt mig något med kyckling tills jag kom på att det är ju individualterapi idag och jag kommer att ha noll energi till att stå vid spisen i en timma. Så något lätt får det bli. Pannkakor åt vi i måndags efter trollens önskemål så varken det eller våfflor är ett alternativ idag.

När jag kommer hem blir det städterapi som alltid på torsdagar. Ett sätt att tränga undan det vi pratat om tills jag är redo att smälta det. Funkade inte så bra förra torsdagen, det har funnits i tankarna konstant.

Frontkameran funkar inte så bra när det är mörkt, men så pigg och glad är jag idag