När det pirrar i magen

Alltså, hela den här grejen med att på vardagar ringer alarmet klockan sex, den grejen gillar jag inte. Särskilt inte som att jag varje kväll fastnar på facebooktchatten och går och lägger mig med ett stort leende och vaknar med ett ännu större leende efter att jag kollat på mobilen och ser meddelandet/meddelandena som trillat in under natten medans jag sovit. Underbara, underbara du om du visste hur bra du får mig att må. Men jag hatar påhittet med olika tidszoner, jag hinner ju sakna ihjäl mig.

Idag blir det en dag hemifrån. Jag måste ta mig till djuraffären och köpa kattmat sen måste jag försöka att hitta en klänning att ha på mig på lördag på mammabloggkryssningen. Jag och klänningar är så långt ifrån handen i handsken som man kan komma så det är ju en utmaning. Nu ska jag bara komma på i vilken ordning jag ska ta det. Enklast vore att börja med en promenad till djuraffären för att sen ta mig ner på stan, men då måste jag släpa runt på massor med kattmat. Men om jag börjar med stan och avslutar med djuraffären får jag ta mig runt hela stan typ när jag ska hem med allt. Jag älskar lyxproblem som det här.

Leos första dag i skolan gick över förväntan. Jag vet ju hur han blir när han blir allt för spänd inför nånting men allt flöt på bra och när jag gav mig av för min DBT brydde han sig knappt. Men jag blev full i skratt när jag var ute på balkongen och rökte och såg honom på väg hem, glatt skuttandes utan varken väska eller jacka haha. Det ska bli spännande att se om han kommer ihåg att få med sig det hem idag, det ligger nämligen en del papper i ryggsäcken som jag behöver fylla i.