Hur blev de så stora?

Varje morgon när jag tar min kaffemugg och sätter mig vid datorn hör jag Roxy komma galopperande och så kastar hon sig upp i mitt knä och så ska hon ligga där och gosa tills det är dags för trollen att gå upp, och idag var inget undantag. Ibland råkar hon doppa svansen i kaffet när hon viftar med den och det ser otroligt roligt ut när hon sen ska tvätta bort det för hon gillar inte hur det smakar.

Igår påpekade Leo att nu går han ju inte på dagis längre, utan fritids, och då kan han faktiskt gå själv dit och hem precis som Maja gör. Och det har han ju rätt i. Så idag följer jag med honom till fritids för att säga att i fortsättningen går han dit och hem ensam.

Hjälp! Jag har inga småbarn längre. Den äldsta flyttar hemifrån om mindre än två veckor för att plugga, den minsta ska börja i första klass så nu är det inget mer hämta och lämna på dagis.

Medan Leo är på fritids blir det hemmafix och umgås med Maja, sista dagen innan hon också går tillbaka till fritids. Sen måste jag leta reda på min dbt-pärm, fixa väskan och packa ner läsplatta och annat som alltid ska ligga där. Nu drar vardagen verkligen igång på allvar, även om det är några dagar kvar tills skolan börjar.

Morgonmys i mattes knä