När vi kom hem så var det slappa som gällde för oss alla tre. Plötsligt kommer Leo och stoppar ett finger framför ögonen på mig och frågar om det ska se ut så. Eeeh, nej det skulle det absolut inte. Hela fingret var dubbelt så stort som det borde vara och hade en konstig blåröd ton. Jag frågade om det gjorde ont men det pulserade mest.
Ringer 1177 som tyckte att det vore bra om det fick bli kollat, eftersom ingen kunde lista ut vad det var. En feberfri unge, som inte har ont, är påverkad på annat sätt, har god aptit och är på bra humör, jo men självklart vill jag sitta på akuten då. Om jag inte haft nånting annat planerat de närmsta 12 timmarna, eftersom till och med en sticka under någons nagel skulle räknas som mer prioriterat. Vilket sköterskan höll med om och sa att om det inte blivit bättre skulle jag ringa vårdcentralen i morgon. Jag gick med på det och sen lade jag en kylkompress runt Leos finger.
Jag frågade Leo ännu en gång om det gjorde ont och fick till svar att det ömmade lite där det hade gjort ont igår när han vaknat. Och då slog det mig att självklart är det en stukning. Leo sa nämligen igår morse att det gjorde ont i leden på fingret när han böjde det. Jag kollade fingret men såg ingenting så jag viftade bort det. Alla som känner Leo vet nämligen att han kan vara lite av en..... drama queen när det gäller sånt. Om han får ett liiiitet skrapsår är det så att benet är på väg att ramla av typ. Så när han sa att han kanske stukat fingret viftade jag bort det, för en stukning syns. Om det inte är en lätt stukning, som går över väldigt fort om man inte överanstränger fingret.
Så om man har en lätt stukning och inte ska anstränga fingret, vad tror ni händer om man tillbringar fyra timmar på ett busland? Ja precis. För när kylkompressen gjort lite nytta och svullnaden lagt sig var det nämligen vääääääldigt enkelt att se exakt var stukningen var. Som tur är så är jag drottningen av stödtejpning efter många års erfarenhet när jag tränat och alltid stukat nånting, så rota fram tejpen, konstatera att sjuåringar har väldigt små fingrar så att oavsett hur smal kirurgtejp man har tejpar man ändå över en led (vilket man absolut inte ska göra) och därför behöver man klippa tejpen. Tejp har klister på sig, klister fastnar gärna på saxen om man försöker att klippa.
Till slut satt stödtejpen på och Leo var nu mäkta stolt över sitt finger. Och insåg även vilka fördelar det ger. För eftersom den lätta stukningen förvandlades till en rätt allvarlig sådan ska han helst inte leka ens lugnt för att han av misstag kan råka belasta fingret för mycket så därför får Leo då genast använda surfplattan mycket mer. Eftersom han nu har stödtejp kan han heller inte använda kniven, så därför måste mamman i huset skära hans mat. Ska vi se hur många andra saker han kan komma på närmsta dagarna????














hehe jag kunde riktigt se frustrationen över den klistriga tejpen framför mig. Hoppas tejpningen hjälper snabbt.
SvaraRaderaOj, vilken kul dag ni haft.
SvaraRaderaMen kunde inte låta bli att skratta över din beskrivning över Leos stukning.
Ha en fortsatt bra sommar!
Hälsning! Anna
hoppas han blir bra i fingret snart :) ohh, jag verkligen hatar ouppfostrade ungar. får man säga så ? dom är så jobbiga, men är jue föräldrarnas fel och inte barnens... min mardröm är att få ouppfostrade barn ;)
SvaraRaderajag önska man kunde ha nybäddad säng varje dag. men det skulle man jue aldrig orka ;) jag läste mycket böcker förr, men nu har jag tyvärr inte den tiden så ofta.. jag brukar mest ligga med ipaden 20 minuter innan jag somnar. letar efter kreativ inspiration ;)
kul med minnesbiljetter :) du får göra ett tittskåp du med :)
jag tror oxo jag fyllt upp min vinst kvot :) vinner knappt inget alls nu för tiden... förra året vann jag massor :) men deltar ändå, deltar man inte har man jue ingen chans att vinna ;)
SvaraRadera