Lilith har läst

Detta barn skall leva av Helene Holzman och Reinhard Kaiser

Om boken: Detta barn skall leva är en angelägen och skakande skildring av ett judiskt kvinnoöde under andra världskriget.

Helene Holzman flyttade under 1920-talet från Tyskland till Litauen tillsammans med sin make Max, som öppnade en bokhandel i staden Breslau. Paret fick två döttrar, Marie och Margarete, och hade ett lugnt och lyckligt familjeliv ända fram till den sovjetiska ockupationen 1940. Då ställdes deras tillvaro på ända, bokhandeln exproprierades och Max blev istället tvungen att söka ett statligt jobb. Men det skulle snart bli ännu värre.

Tyskland hade brutit sin anfallspakt med Sovjet och gick 1941 in i Litauen. Omedelbart därefter började judeförföljelserna i landet och familjen Holzman drabbades mycket hårt. Först avrättades Max och tre månader därefter fick även Marie sätta livet till. Helene lyckades dock dölja sin judiska börd och kunde tillsammans med dottern Margarete fly ut ur det getto som nazisterna inrättat.

1944 drog sig Tyskland tillbaka från Litauen och under den nästkommande tiden skrev Helene ner sina upplevelser och minnen från de svåra åren.

Hon berättar öppet och starkt om hur hon tog sig ur den förlamande sorgen efter Max och Marie genom kampen för sitt barns liv, en kamp som snart även kom att omfatta andra judiska döttrar, mödrar och familjer. Helene bildade ett underjordiskt nätverk som smugglade in förnödenheter och brev i gettot. Och ibland lyckades man även få ut människor och gömma dem hos pålitliga familjer på landet.

Det här är en gripande historia om en kvinnas kamp för sin egen och andras överlevnad en insikt i vad som sker när tillvaron slås i spillror och kriget blir vardag.

Liliths åsikter om boken: Det som skiljer den här boken lite ifrån andra dagböcker om andra världskriget är att den här är skriven i efterhand, vilket jag tyvärr måste säga märks. Det rör sig om både första, andra och tredje utkast vilket gör berättelsen lite för tillrättalagd. 

Jag vill på intet sätt förringa det hon gick igenom, inte på något sätt alls. Men berättelsen har lite för stor distans och för lite känslor. Hon har gått igenom det mest fruktansvärda man kan tänka sig; att förlora både man och barn, och ändå skyndar hon som hastigast bara igenom de händelserna. Självklart måste det vara fruktansvärt att återberätta såna händelser och man därför gör sitt bästa för att sätta distans men det färgar tyvärr av sig och det känns mer som en historisk roman än en biografi. 

Är man historiskt intresserad kan det ändå vara en bra bok då den på ett nära sätt beskriver händelserna i Litauen under andra världskriget. Är man däremot ute efter en bra biografi är det lätt att man blir besviken.

Betyg: