Har livet en pauseknapp?
För tillfället är det lite mycket som händer och sker och som ska fixas och donas med.
Först och främst är det vårdnadstvisten. Där är det möten med advokat, möten med familjerätten, utredningar och förhandlingar i tingsrätten. För att inte tala om att när man lever på existensminimum helt plötsligt ska få fram 1000 kr varje månad till att betala advokaten med. Som tur är så har jag på det ekonomiska planet fått hjälp med advokatkostnaden. Innan dess så var det många tårar och oro över ekonomin.
Sen har vi min DBT som är två gånger i veckan. Eller ja, jag ska vara på plats två gånger i veckan. Det är dagligen läxor som ska göras, man ska hela tiden ha precis allt i bakhuvudet inför varje situation man är i. Så behandlingen är egentligen dygnet runt, sju dagar i veckan, trehundrasextiofem dagar om året.
Sen har vi mötena med rektorn inför Leos skolstart efter sommaren för att han ska få den hjälp och det stöd som han kommer att behöva. Och även möten och utredningar på Habiliteringen.
Hemma så har vi ju hemmet (duh!) och allt som hör till. Städa, tvätta, laga mat, planera, fixa, dona.
Det viktigaste av allt; trollen. De kommer före allt annat, men allt annat hänger ihop med dem. All min energi lägger jag på trollen, allt annat får vänta. Det ska finnas tid för egentid med båda två. Maja får sin egentid med mig efter skolan innan Leo har slutat, Leo får sin egentid på morgonen när Maja gått till skolan innan han ska vara på dagis. Förutom allt det känslomässiga de behöver så är det ju allt det praktiska. Se till att gympapåsar blir packade, hoppsan där gick skorna sönder, vad behövs inför sommaren osv osv? Där har mamma (som med mycket annat) vara ett otroligt stöd, både känslomässigt och rent praktiskt.
Va? Är det något som fattas? Vad? Jaha jag. Var får jag plats i allt det här? När sköter jag om mig själv, laddar batterierna och bara är? På kvällen, det är min tid. Så fort Maja har kommit i säng så studsar jag ut i köket för min medicin, ladda kaffebryggaren, ut och borsta tänderna och tvätta ansiktet, god natt-röka och sen hoppa i pyjamasen och senast klockan åtta ligger jag i sängen. Då kollar jag på något avsnitt av nån serie, sen skriver jag lite dagbok och avslutar det hela med lite läsning. Det tar allt som allt ungefär två timmar och det är precis vad jag behöver för att ladda batterierna.
Så även om det faktiskt är mycket, och jag faktiskt är trött mest dygnet runt och vissa dagar bara vill krypa ner under täcket och inte komma fram igen förens allt är över och det är fred på jorden typ så är livet rätt ok ändå. Jag har mina underbara barn, världens bästa Kalle, och framför allt världens bästa mamma. Det är hon som gjort att jag orkar fortsätta att kämpa och komma framåt.
Först och främst är det vårdnadstvisten. Där är det möten med advokat, möten med familjerätten, utredningar och förhandlingar i tingsrätten. För att inte tala om att när man lever på existensminimum helt plötsligt ska få fram 1000 kr varje månad till att betala advokaten med. Som tur är så har jag på det ekonomiska planet fått hjälp med advokatkostnaden. Innan dess så var det många tårar och oro över ekonomin.
Sen har vi min DBT som är två gånger i veckan. Eller ja, jag ska vara på plats två gånger i veckan. Det är dagligen läxor som ska göras, man ska hela tiden ha precis allt i bakhuvudet inför varje situation man är i. Så behandlingen är egentligen dygnet runt, sju dagar i veckan, trehundrasextiofem dagar om året.
Sen har vi mötena med rektorn inför Leos skolstart efter sommaren för att han ska få den hjälp och det stöd som han kommer att behöva. Och även möten och utredningar på Habiliteringen.
Hemma så har vi ju hemmet (duh!) och allt som hör till. Städa, tvätta, laga mat, planera, fixa, dona.
Det viktigaste av allt; trollen. De kommer före allt annat, men allt annat hänger ihop med dem. All min energi lägger jag på trollen, allt annat får vänta. Det ska finnas tid för egentid med båda två. Maja får sin egentid med mig efter skolan innan Leo har slutat, Leo får sin egentid på morgonen när Maja gått till skolan innan han ska vara på dagis. Förutom allt det känslomässiga de behöver så är det ju allt det praktiska. Se till att gympapåsar blir packade, hoppsan där gick skorna sönder, vad behövs inför sommaren osv osv? Där har mamma (som med mycket annat) vara ett otroligt stöd, både känslomässigt och rent praktiskt.
Va? Är det något som fattas? Vad? Jaha jag. Var får jag plats i allt det här? När sköter jag om mig själv, laddar batterierna och bara är? På kvällen, det är min tid. Så fort Maja har kommit i säng så studsar jag ut i köket för min medicin, ladda kaffebryggaren, ut och borsta tänderna och tvätta ansiktet, god natt-röka och sen hoppa i pyjamasen och senast klockan åtta ligger jag i sängen. Då kollar jag på något avsnitt av nån serie, sen skriver jag lite dagbok och avslutar det hela med lite läsning. Det tar allt som allt ungefär två timmar och det är precis vad jag behöver för att ladda batterierna.
Så även om det faktiskt är mycket, och jag faktiskt är trött mest dygnet runt och vissa dagar bara vill krypa ner under täcket och inte komma fram igen förens allt är över och det är fred på jorden typ så är livet rätt ok ändå. Jag har mina underbara barn, världens bästa Kalle, och framför allt världens bästa mamma. Det är hon som gjort att jag orkar fortsätta att kämpa och komma framåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är jobbigt när allting kommer på samma gång, förstår att det tar energi! Men glöm inte bort dig själv, någonstans måste du klämma in lite Lilith-tid.
SvaraRaderaHar också gått DBT p.g.a min Borderline, eventuellt ska jag börja det igen efter jag är klar med mammaledigheten. Tyckte läxorna var så jobbiga ibland och på själva mötena så blev jag alltid så trött i huvudet av all information man skulle ta till sig.
SV, Ja det är roligt att vinna någon gång faktiskt inte ofta det händer, haha! Vad har du vunnit för något då?
Ja jag klämmer inte lite egentid när utrymme finns, framför allt på kvällarna.
RaderaJag håller helt med om läxorna, en tredjedel av gångerna har jag inte gjort den för att det var för jobbigt. När vi har gruppen så äter vi alltid matlåda hemma, jag blir för trött i huvudet för att orka laga mat.
Jag hade turen att dels vinna ett hudvårdskit, och sen ett kalaspaket med muggar, tallrikar osv.
Kan inte hjälpa att jag blir imponerad av hur du fixar så mycket på egen hand. Det är knappt jag har den egentiden med barnen och vi är ändå två vuxna för det mesta.
SvaraRaderaInspirerande kallar jag det, du inspirerar. :)
Åh tack snälla!
RaderaInte lätt att hinna eller orka med... Särskilt inte på egenhand! Är ju viktigt att försöka hinna med sig själv också - för att orka räcka till för familjen.. Tycker att det är skitsvårt många gånger och då är vi ändå 2 om det...
SvaraRaderaJa ibland önskar man att dygnet hade lite flera timmar :)
Radera