Oengagerad

Något som jag absolut inte har saknat under lovet är torsdagarna. Under det här året jag gått i DBT har jag kommit så otroligt långt, men det tackar jag helt och hållet individualterapin för. Gruppen känner jag att det inte ger mig så värst mycket, om ens något alls. Antingen är det jag som är knäpp, eller så är gruppdelen uppbyggd efter en mall av hur personer med borderline "ska" vara, och dit hör uppenbarligen inte jag. Jag gör inte ens läxorna utan en timma innan jag ska åka fyller jag i pappret. Och får konstant beröm för hur långt jag kommit. Vilket säger mig att det är helt och hållet tack vare individualterapin. Synd att man inte får välja att bara ha det ena utan måste ha båda sakerna.

Däremot blir jag skittrött trots att jag inte är speciellt engagerad. Torsdagströttheten brukar jag kalla den för. Därför äter vi alltid matlåda på torsdagar, idag blev det ris och stroganoff a lá Thai. Och jag gjorde något så ovanligt som att värma stroganoffen på spisen istället för i micron som jag brukar. Och hjälp vad gott det blev, det smakade bättre än nygjort, och trollen höll med mig. Nu kommer jag ju använda micron ännu mindre, jag som redan nu knappt använder den. Det är väl typ till micropopcorn haha.