Det blir aldrig som man tänkt sig

Jag ska sluta med att konstatera att jag inte har så mycket att göra för då slutar det med att jag inte har nån tid över alls.

Den här gången var det min gamla mobil som snodde några timmar av min tid. Jag skulle nämligen fixa i ordning den åt Maja som skulle få känna på den och se om hon hellre ville ha den än den hon har nu.

Det enda jag behövde göra innan en systemåterställning var att flytta ett gäng sms till datorn. Det går fort. Trodde jag. Först säger pc companion att jag måste ha ett minneskort i för att få igång programmet. WTF, jag ska inte behöva ett minneskort för att få igång ett program på datorn.

Rota runt i hemmet, jag borde ha massor med minneskort, förutom fick man ju med ett varje gång man köpte en telefon och jag använder mig av ett och samma kort hela tiden.

Efter att ha väntat upp och ner på hela lägenheten hittar jag äntligen ett. Stoppar in det i mobilen och startar programmet. Bara för att upptäcka att du kan spara precis allt, förutom just sms.

Google säger att det finns massor med appar. Laddar ner, funkar inte. Laddar ner nästa, funkar inte. Laddar ner en tredje app som faktiskt fungerar. Vilket inte hjälper företag det sparas i ett värdelöst filformat. Efter en lång stund hittar jag en som sparar som en .textfil.

Äntligen kan jag göra en systemåterställning. Och sen är det bara att börja ladda ner alla Majas appar. Nehej det var det inte eftersom att jag har glömt lösen till hennes googlekonto. Byter lösenord, vilket inte är så enkelt som det låter. Sen kan jag äntligen börja ladda ner alla hennes appar.

Det hela tog ungefär två timmar. Hur många svordomar jag hann med vet jag inte för jag kan inte räkna så långt.