Bättre den djävul du känner...

Jag har ju påtalat hur meningslös jag tycker att gruppen är, och att det ger mig absolut ingenting. Det hävdar jag fortfarande, däremot var den här gången undantaget. Den här gången var det verkligen givande men det behöver inte betyda att det är positivt. Nej, läxan är något av det värsta och mest läskiga jag kan tänka mig. För er kommer det att låta fjantigt men för mig är det något jag aldrig gjort. Att helt enkelt acceptera hur det är, vad som har varit, att nu är det som det är nu, och att ta in hur jag mår. För att kunna förändra och börja att må bättre. Skitenkelt tycker ni. Läskigt som fan tycker jag.

Jag har i hela mitt liv tryckt undan, ignorerat och låtsas som att det inte finns. Satt händerna över öronen och skrikigt "lalalalalala" och så knuffar vi bort det jobbiga och traskar på. En överlevnadsinstinkt, ett måste för att klara mig igenom dagen. Skulle jag verkligen ta in hur jag känner och mår skulle jag inte komma upp ur sängen. Det som jag anser vara att må bra, skulle du anse vara hemskt. Det du anser vara att nå botten är en bra dag för mig. Och ändå tycker jag att vardagen fungerar och att jag mår hyffsat. Varför? För att jag mentalt dagligen sätter händerna över öronen och skriker "lalalalalala" och fortsätter med mitt. Om nån frågar mig hur jag mår och jag svarar ärligt så blir svaret att det är hyfsat. För att för mig är det här hyfsat, ja det kan till och med vara bra. För att jag trycker undan, ignorerar och låtsas som att det inte finns.

Hur dumt det än låter är det en trygghet att må dåligt. För det känner jag till, vet hur jag ska hantera, vet hur jag ska vara och hur det känns. Men att må bra? Det känner jag inte till. Det är totalt främmande och skrämmer livet ur mig. För det man känner till är tryggt och det okända är läskigt. Jag vill inte fortsätta att må dåligt, det vill väl ingen innerst inne. Men jag vågar inte ta första steget till att må bra. För det innebär att verkligen ta itu med hur jag mår, att känna allt det jobbiga, smärtsamma, onda som jag trycker undan.