Trollen har tjafsat konstant. Och jag menar verkligen konstant. För varje snäll sak de sa till varandra hade de hunnit med att säga tio otrevliga. Leo retade sin syster konstant och Maja fick hysteriska utbrott på löpande band för ingenting.
Maja blev sur för att det blev köttbullar till lunch eftersom det är Leos favorit. Leo blev sur för att jag skulle tvätta hans jump suit för Maja fick ju ha sin på sig. Så där höll det på som ett hjul som bara gick runt, runt.
När jag stod och skalade potatis kom Maja ut och berättade att Leo satt i sin säng och grät. Eftersom att han satt inne på sitt rum visste jag att han inte gjort illa sig för då hade han kommit till mig. Mest troligt surade han och ville ha uppmärksamhet så jag fortsatte att skala potatis. Det är bara det att när han vill ha uppmärksamhet gråter han högre och högre för att vara säker på att han hörs, men inte den här gången. Så jag ropade på honom och ut kom en gråtande pojke. Leo gråter väldigt sällan. Jag frågade honom om varför han var ledsen och varför han inte kom till mig.
"Jag skulle dra upp rullgardinen och drog jätteförsiktigt men då ramlade den ner." Till saken hör att jag sagt åt honom tusentals gånger, senast igår, att han ska inte hålla på att dra i rullgardinen för att det kommer att sluta med att han drar ner den, utan vill han dra upp eller ner den ska han säga till så fixar jag det. Tror till och med att jag sa det i morse efter frukost. Inte konstigt att han satt inne på sitt rum, han visste att han skulle få sig en utskällning. Vilket han fick.
In på rummet för att se om den är trasig eller om han bara dragit loss fästet ifrån väggen. Inte trasig som tur är. Däremot har han böjt både skruv och plugg när han dragit ner den. Vilket tyder på att han inte alls var jätteförsiktig, utan tvärt om tagit i ganska så hårt. Där känner jag hur det börjar att ryka ur öronen på mig. Upplyser honom om att så länge det inte sitter en rullgardin framför fönstret sitter det heller inte en Leo framför datorn. Det är nämligen så man får göra. För alla andra barn kan man ha en naturlig konsekvens och de lär sig att inte göra så igen. Inte med Leo. Det är datorn som gäller. Med Maja hade det räckt med att jag förklarat att nu kommer hon att bli väckt varje morgon av solen som lyser rakt i ansiktet, vilket hon inte skulle gilla nu när det är lov, och så hade det varit bra så. För henne hade det räckt för att hon inte skulle röra rullgardinen igen. Men inte med Leo som sagt, där är det datorn som gäller för att det inte ska upprepas igen efter tio sekunder.
Frågar Kalle om han och hans borrmaskin kan komma och hälsa på nån dag. Vi kommer fram till att troligtvis på onsdag. Absolut inte i morgon för då går Leo bara utan dator en eftermiddag vilket inte skulle ge något resultat. Berättar för Leo att har han riktigt tur kanske Kalle kommer på onsdag, annars får han vänta tills nästa vecka. Efter det sitter Leo som ett tänt ljus.
Tio minuter innan trollen ska lägga sig försvinner uppkopplingen, för tredje gången. Att internet går ner gör inget, jag har mobilt bredband också, däremot så fungerar inte boxen heller. Med två trötta barn. Maja tog en bok och läste, Leo roade sig med att driva mig till vansinne för att han var uttråkad. Jag väste fram "rullgardin" så var han tyst sen.
Nu är trollen äääääääntligen nattade. Själv ska jag krypa ner under täcket jag också och hoppas på att antingen 1. en bättre morgondag eller 2. att jag inte vaknar alls om önskan 1 inte uppfylls.
Han är söt när han sover som tur är
4 kommentarer:
Din kommentar har självklart med inlägget att göra. Om inte så maila istället.
Din ip-adress sparas och kan givetvis spåras.
Anonyma kommentarer publiceras inte.