Jag är trött för att jag får dra hela lasset själv. Från att de går upp tills att de går och lägger sig så ligger allt ansvar på mig till 100%. Jag får aldrig ledig tid för mig själv, förutom när de är på dagis och sexårs, eller Karro är snäll och erbjuder sig att ta dem några timmar. Men då är det ju inte heller ledig tid, för då är det alltid massor som ska göras. Jag vill kunna vara uppe sent och sova länge. Slippa laga mat, tänka på att allt finns hemma. Kunna ligga i sängen med en bra bok hela dagen. Inte behöva diska på tre dagar, torka brödsmulor från bordet och müsli från köksstolarna. Trött på att hur mycket jag än försöker kan jag inte vara mamma och pappa, utan bara mamma. Trött på att hur ofta jag än tvättar är tvättkorgarna alltid fulla.
Och det är väl ungefär samma orsak till att jag är ledsen. Jag är ledsen för att jag inte alltid orkar. För att jag inte vet hur jag ska orka i fortsättningen. Jag är ledsen för att jag ibland inte orkar lyssna på mer tjafs och bråk och tappar humöret och ryter i. Jag är ledsen för att jag inte alltid orkar vara den mamma jag vill vara, och som att jag tycker att de förtjänar. Och jag är ledsen för deras skull, för att hela deras vardag är förändrad. För att deras pappa inte är en del av deras vardag på samma sätt. Jag blir ledsen varje gång Maja säger att hon har ont i magen när man nämner hans namn. Jag är ledsen för att Leos enda sätt att visa hur han känner är att bråka. Jag är ledsen för att de har rätt till en pappa som alltid sätter dem först, men de inte har det.
Idag är jag trött och ledsen.
3 kommentarer:
Din kommentar har självklart med inlägget att göra. Om inte så maila istället.
Din ip-adress sparas och kan givetvis spåras.
Anonyma kommentarer publiceras inte.